Men det som gör jakten så skadlig sedan länge är att bytet går göra till en vara. Elfenbenet är värdefullare än guld. Noshörningshorn inbringar 100 gånger högre pris per viktenhet än Viagra, osv.
Den byte-vara som är hetast sedan länge lever dock - kanske inte så länge till - i haven. I-ländernas fiskeflottor får allt bättre instrument och verktyg, subventioneras kraftigt, samt att vi dessutom köper upp fiskerättigheter från fattiga länder. Överutnyttjande som normalen, regeln ger utrotning ganska snabbt. Facit finns utanför Newfoundland, sedan medeltiden - eller förstås sedan mycket längre - världens torskrikaste vatten, numera torsktomt, utfiskat, slut.
När forskarna slog larm om Newfoundland - vilket de gjorde - vad gjordes då? Försök till kvoter, begränsningar i fångsstorlek, skonsammare fångstverktygslagar, nånting sånt? Nej, man ökade antalet båtar, fiskfabriker etc för att "passa på" - den begynnande knappheten drev nämligen upp priset, så torskfisket hade aldrig varit lönsammare!
Samma onda cirkelresonemang drabbar idag tonfisken. På randen till utrotning på grund av alltför hårt fiske alltför länge, betingar den idag rena ädelstenspriserna - har aldrig varit mer lönsamt att fiska tonfisk! Så säg adjö till världshavens snabbaste firre, den torpedformade, fantastiska kungen av benfiskar! Just för att vi älskar den så mycket måste den utplånas! Snacka om kärleksbudskapet komplett perverterat. Men en sak kan man glädjas åt i historien: fisket är fritt. Aaah ... Frihet!
/Johan Berggren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar