Men läs den brittiska barnboksförfattaren Philip Pullmans fantastiska biblioteksförsvarstal, bara gör det! Det har passion och kunskap, och Pullman binder snyggt ihop sammanhangen.
Man behöver inte hålla med om allt i analysen men när det gäller principerna för folkbibliotekens utveckling och de hot mot dem som blir allt mer uppenbara är det bara att ta argumentationen rakt av. Det handlar inte om nostalgi eller något slags obsolet bibliotekskramande. Det är mycket värre; det handlar om den där frizonen i samhällskroppen, den där platsen där utbildad personal (ännu så länge) förmedlar kunskap, glädje och nya världar för alla. Vi kör reprisen: barn och unga, särskilt de som inte har automatisk tillgång till böcker, där sa jag det igen, B-ordet, behöver biblioteken. Sverige halkar efter när det gäller läsning, visar färska undersökningar. Mycket övertygande analyserar Pullman varför biblioteken, bland andra, bör besparas från marknadskrafterna. I Sverige pågår just nu en närmast tvångsmässig politisk entreprenörs- och försäljningsanda. Vissa verksamheter i infrastrukturen lämpar sig mindre bra för privat drift.
Varför höll då Pullman sitt stora tal? Jo, för att försvara Oxfordshires bibliotek, cirka hälften av biblioteken hotas av stängning. Ett litet citat som också passar väl in i den svenska debatten: ”What I personally hate about this bidding culture is that it sets one community, one group, one school, against another”.
Philip Pullman fick Alma-priset 2005 och har bland annat skrivit boken Guldkompassen, som också filmatiserats.
Marianne Steinsaphir
4 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar