Nu finns Ordfront magasin att läsa på din iPhone eller iPad! Gamla nummer kostar 15 kronor att ladda ner, det senaste, OLM, kostar 38 kronor. Kolla in Qiozk!
Redaktionen
5 år sedan
tisdag 21 december 2010
måndag 1 november 2010
Klimatfokus i nya Diplo
Nya numret av svenska Le Monde diplomatique har just kommit från tryckeriet – ett specialnummer om klimat- och energipolitiken i Sverige och Finland. För första gången har vi egna texter med: Johan Berggren om glappet mellan vetenskapliga larm och faktisk politik, David Jonstad om det positiva tänkandets kultur och konsekvenser, Anne Manner om huggsexan på det finska virket, Hans Hjälte om Centerns svek mm mm…!
Annika Hallman
tisdag 28 september 2010
Vässa argumenten mot SD
Dessa dystra dagar efter valet stärker jag mig genom att läsa Anna-Lena Lodenius utmärkta artikel "Sverigedemokraterna, så funkar dom". Favorit i repris från Ordfront magasin i våras, nr 3/2010.
Annika Hallman
Annika Hallman
tisdag 7 september 2010
Nya numret ute!
Det går ett spöke genom valrörelsen - som skrämmer alla partier! Göran Greider kartlägger fjäsket för den mystiska mittenväljaren som märkligt nog är höginkomsttagare, bor i storstan, gillar rut och inte ser längre än sin egen plånbok.
Det nya numret av Ordfront magasin kretsar kring valet. Förstås. Men vi belyser också en massa annat: Kajsa Ekis Ekman analyserar hur prostitution blev sexarbete, Daniel Berg beskriver hur världen är i händerna på finansindustrin, Anna Ringberg funderar över den fallerande psykvården och Marianne Steinsaphir söker upp ett stridbart Författarförbund.
Ute nu!
Annika Hallman
måndag 30 augusti 2010
Ömsint om omsorg
Så här i valtider när partierna trumfar över varandra i skattesänkningar kan man läsa Ragnar Thoursies sista diktsamling Sånger från äldreomsorgen (Bonniers) som kom ut förra hösten. Thoursie, som ofta kallades Folkhemmets Rimbaud – en syntes mellan Stagnelius och Sundbyberg – gick bort under sommaren, drygt 90 år gammal. Hans möte med äldreomsorgen skildras här i korta skarpa iakttagelser. Det är avklarnade, ömsinta bilder från en vårdvardag som inte så ofta skildras, vare sig i medierna eller i skönlitteraturen. Boken är tillägnad ”hemtjänstens tappra välfärdsarmé”. Läs den.
Annika Hallman
torsdag 10 juni 2010
Utred Lundins krigsskuld i Sudan
Nu har det sagts igen. Det måste en gång för alla göras en ordentlig utredning om vad det svenska oljeföretaget Lundin Petroleum egentligen gjorde och inte gjorde i Sudan åren runt millennieskiftet när de var verksamma i området.
Den här gången är det den ideella organisationen European Coalition on Oil in Sudan, ECOS, som i en rapport kräver att den svenska regeringen borde tillsätta en oberoende kommission som får utreda händelserna. Rapporten, som presenterades häromdagen, visar att det finns ett direkt samband mellan Lundin Petroleums verksamhet och upptrappningen av kriget i området. Precis det som Kerstin Lundell skriver om i sin bok Affärer i blod och olja, som kom ut på Ordfront tidigare i år, och i sin artikel i Ordfront magasin nr 2/2010 – där hon också ifrågasätter Lundin Petroleums vägran att svara på frågor kring övergreppen och folkfördrivningarna.
Som en följd av kriget i Sudan åren 1997-2003 dog omkring 10 000 människor och uppemot 200 000 tvångsförflyttades. Under åren 2000 till 2006 satt Sveriges nuvarande utrikesminister Carl Bildt i Lundins styrelse. Rapportens slutsats är att: ”Lundin Petroleum kan ha brutit mot internationell rätt genom att ha undvikit att agera, alternativt indirekt stött krigsbrott och brott mot mänskligheten.”
Dags att titta närmare på företaget, liksom på Carl Bildt.
Annika Hallman
Den här gången är det den ideella organisationen European Coalition on Oil in Sudan, ECOS, som i en rapport kräver att den svenska regeringen borde tillsätta en oberoende kommission som får utreda händelserna. Rapporten, som presenterades häromdagen, visar att det finns ett direkt samband mellan Lundin Petroleums verksamhet och upptrappningen av kriget i området. Precis det som Kerstin Lundell skriver om i sin bok Affärer i blod och olja, som kom ut på Ordfront tidigare i år, och i sin artikel i Ordfront magasin nr 2/2010 – där hon också ifrågasätter Lundin Petroleums vägran att svara på frågor kring övergreppen och folkfördrivningarna.
Som en följd av kriget i Sudan åren 1997-2003 dog omkring 10 000 människor och uppemot 200 000 tvångsförflyttades. Under åren 2000 till 2006 satt Sveriges nuvarande utrikesminister Carl Bildt i Lundins styrelse. Rapportens slutsats är att: ”Lundin Petroleum kan ha brutit mot internationell rätt genom att ha undvikit att agera, alternativt indirekt stött krigsbrott och brott mot mänskligheten.”
Dags att titta närmare på företaget, liksom på Carl Bildt.
Annika Hallman
tisdag 1 juni 2010
Ship to Gazas svenskar i hamn
Alla svenskar ombord på Ship to Gaza-konvojen rapporteras vara i land och oskadda (förutom att Dror Feiler ska ha fått en lättare ansiktsskada - fortfarande okänt vad som hände på den svensk/grekiska lastbåten "Sophia" där de flesta svenskarna befann sig.) Israeliska myndigheter har tagit iland alla i Ashdod där de "processerats". Tydligen har alla ställts inför samma val: omedelbar deportering till sitt hemland eller att ställas inför israelisk rätt. Det senare har kallats "långvarig process" och "komplicerat", i uppenbart avskräckande syfte. Personligt bekvämast är förstås att välja att få åka hem direkt, men dessutom förstås bekvämast för de israeliska myndigheterna. Enligt uppgifter befinner sig Mehmet Kaplan, Victoria Strand och Henning Mankell på väg till Sverige. Mattias Gardell och Edda Manga, som befann sig ombord Mar Marmara, där dödskjutningarna ägde rum, ryktas välja rättsprocessen.
Ifall detta stämmer lär det bli mycket besvärligt för dem - och för Israel. Vad ska de hitta på för åtalspunkter? (Närvaro på turkisk båt på internationellt vatten?) Hur ska de undvika att en rättsprocess inte blir annat än en plågsam förlängning av denna enorma PR-fuckup? Som jag ser det finns det två vägar att gå: koka ihop något med terrorism och sikta på att döma dem ganska hårt, eller snabbast möjligt förklara dem fria från brottsmisstanke, frige dem men förklara deras närvaro i Israel icke önskvärd. Jag tror på det senare, men å andra sidan trodde jag att Israel aldrig skulle använda öppet våld mot Ship to Gaza-konvojen heller ... Israeliska domstolar är dock inte israeliska armén, icke att förglömma.
/Johan Berggren
Ifall detta stämmer lär det bli mycket besvärligt för dem - och för Israel. Vad ska de hitta på för åtalspunkter? (Närvaro på turkisk båt på internationellt vatten?) Hur ska de undvika att en rättsprocess inte blir annat än en plågsam förlängning av denna enorma PR-fuckup? Som jag ser det finns det två vägar att gå: koka ihop något med terrorism och sikta på att döma dem ganska hårt, eller snabbast möjligt förklara dem fria från brottsmisstanke, frige dem men förklara deras närvaro i Israel icke önskvärd. Jag tror på det senare, men å andra sidan trodde jag att Israel aldrig skulle använda öppet våld mot Ship to Gaza-konvojen heller ... Israeliska domstolar är dock inte israeliska armén, icke att förglömma.
/Johan Berggren
SVERIGEsabbarickeDEMOKRATERNA
Lite i nyhetsskugga från Ship tp Gaza lägger Sveriges egen Åsa-Nisse-Sturmabteilung fram sin skuggbudget och nog ligger det ett mörker över den alltid. Likt populister i historien som bara är intresserade av att komma fram till maktens köttgrytor lovar SD vilt omkring sig utan att bekymra sig om att försöka få ihop ens en polityr av trovärdighet i plus och minus.
Skatterna ska sänkas, pensionärer och barn och vård och skola ska få mer. Och försvaret och rättsväsendet. Ös på bara!
Den källa ur vilket allena alla resurser ska ösas är rasism. Förlåt, avsky för andra än svenskar. Förlåt vansinnig övertro på vad ickesvenskar kostar svenskar. Invandringen kostar 78 miljarder, tippar SD. De kan ju användas till annat. Analysen som leder fram till denna kostnad är inte precis vattentät. Men som svar på kritik mot dess brister säger Ledare Jimmie att det ju inte finns några siffror, för ingen vågar räkna på det. Så att SD inte kan bevisa sin tes eller få ihop sin budget är inte deras fel!
("Skylla ifrån sig" tycks vara metoden, om "De andra ska bort" är grundideologin.)
SD har ingen aning och ingen intresse av nationalekonomi i någon tappning: de vill bara hitta ett berättigande för främlingsfrihet. Och i dessa ekonomistiska tider brukar pengar vara det tyngsta argumentet i alla sammanhang. Just därför faller också SD platt som en pannkaka i väljarnas ögon: utan inflöde av arbetande och skattebetalande människor till Sverige stannar landet - förstås. Minska konsumtionen, produktionen, utarma arbetsstyrkan ... ? Vansinne!
Förutom att det de föreslår är en fet spya på solidaritet och humanism.
Förutom att deras partistyrelse ser ut som militärligan.
Så är det helt tydligt att de inte har en aning om hur Sverige och världen fungerar idag.
Hallå, SD! 30-talet ringde och var alldeles gråtmilt: "Tänk att det fortfarande finns någon som håller fast vid de gamla idealen, tankarna ... snyft snyft ... " lallade 30-talet senilt i luren. "Vi ska inte ha nåt", sa jag och la på.
/Johan Berggren
Skatterna ska sänkas, pensionärer och barn och vård och skola ska få mer. Och försvaret och rättsväsendet. Ös på bara!
Den källa ur vilket allena alla resurser ska ösas är rasism. Förlåt, avsky för andra än svenskar. Förlåt vansinnig övertro på vad ickesvenskar kostar svenskar. Invandringen kostar 78 miljarder, tippar SD. De kan ju användas till annat. Analysen som leder fram till denna kostnad är inte precis vattentät. Men som svar på kritik mot dess brister säger Ledare Jimmie att det ju inte finns några siffror, för ingen vågar räkna på det. Så att SD inte kan bevisa sin tes eller få ihop sin budget är inte deras fel!
("Skylla ifrån sig" tycks vara metoden, om "De andra ska bort" är grundideologin.)
SD har ingen aning och ingen intresse av nationalekonomi i någon tappning: de vill bara hitta ett berättigande för främlingsfrihet. Och i dessa ekonomistiska tider brukar pengar vara det tyngsta argumentet i alla sammanhang. Just därför faller också SD platt som en pannkaka i väljarnas ögon: utan inflöde av arbetande och skattebetalande människor till Sverige stannar landet - förstås. Minska konsumtionen, produktionen, utarma arbetsstyrkan ... ? Vansinne!
Förutom att det de föreslår är en fet spya på solidaritet och humanism.
Förutom att deras partistyrelse ser ut som militärligan.
Så är det helt tydligt att de inte har en aning om hur Sverige och världen fungerar idag.
Hallå, SD! 30-talet ringde och var alldeles gråtmilt: "Tänk att det fortfarande finns någon som håller fast vid de gamla idealen, tankarna ... snyft snyft ... " lallade 30-talet senilt i luren. "Vi ska inte ha nåt", sa jag och la på.
/Johan Berggren
måndag 31 maj 2010
Sofia i Ashdod
Enligt israeliska militärens hemsida anlöper just nu det kapade svensk/grekiska fartyget Sofia in i den israeliska hamnen Ashdod. Ombord är bland andra Dror Feiler.
/JB
/JB
Mördare i Medelhavet!
Man försöker fatta: Israel valde det allra dummaste och mest brutala sättet att bemöta Ship to Gaza - utom att kanske sänka de åtta fartygen rakt av. Nu på morgonen kommer larmrapporterna: Israeliska flottstyrkor har prejat och bordat Ship to Gaza-konvojen. På internationellt vatten. Och dödat upp till 16 personer ombord på båtarna. Skeppen går i nuläget inte att kontakta, men bogseras enligt uppgift mot den israeliska hamnen Ashdod.
Först, utan att sortera tankarna, tänker jag: "16 döda!?" och förstår inte hur det kunnat gå till? Att stoppa vanliga last- och passagerarbåtar med moderna krigsfartyg kräver ingen ansträngning, och går att göra med ett minimum av våld. De påståenden om att bordande israeliska soldater anfallits med yxor och knivar låter fullständigt barockt. Med den övermakt krigsfartyg och tungt beväpnade soldater besitter i en sådan situation är varje dödad civil ett mord.
Man kan försöka tänka sig skräcken ombord ett fullt kryssningsfartyg när soldater som just bordat öppnar eld: 16 döda och 60-talet skadade - ingen förlupen kula, utan ett fullskaligt eldöverfall. Ett brutalt massmord. Och helt onödigt.
Vi är nog många som äcklas, vreds, bestörta. De dödades anhöriga, vad ska de få för förklaring? Upprättelse? Vem ska utreda och döma i dessa mordfall? Kan EU, USA, Sverige låta Israel komma undan med detta?
Detta är totalt oacceptabelt. brott mot internationella lagar och precis vad det ser ut som: ett mordangrepp på obeväpnade människor av en nations officiella stridsmakt. Det är en krigshandling riktad mot civila. Det är en handling av en regim som tappat allt grepp för proportioner, rimlighet och internationella spelregler. Kanske är det delvis omvärldens fel: vi har låtit Israel komma undan med så mycket: Libanonkriget, Gazaoffensiven, utan mer än diplomatiskt gnäll, samtidigt som den interna paranojan i Israel ständigt piskas upp till nya höjder. Om man redan är övertygad om att hela världen är emot en, då är det ju inte så mycket som håller en tillbaka, så att säga.
Man trodde inte att de kunde gå så här långt. Men har man inte sagt det om Israel förut? Vad ska nu hända? Anfalla och döda turkiska medborgare på ett turkiskflaggat fartyg på internationellt vatten? Är inte Turkiet med i Nato? Konsekvenserna är oöverskådliga. En sak är säker: Israel skiter härmed officiellt i allt vad internationell opinion heter. Alla protester, påtryckningar, vädjanden från och med nu kan vara rätt säkra på att de uttalas för komplett döva öron. Det skär i hjärtat när jag tänker på alla stackars Israeler som verkat för sans och återhållsamhet, som längtat kompromisser och fred. Detta är deras nederlag bland många andras. Också förstås palestiniernas, igen. Detta är ett budskap från Israel till dem: ni ska inte tro att ni inte är isolerade, maktlösa, kontrollerade till 100 procent. Men inte bara ett nederlag för palestinierna: detta visar världen en skärva av den brutalitet som de ständigt får lida.
Jag försökte själv få en plats ombord något av skeppen, men det fanns inte så mycket plats för svenskar så i sista stund fick jag besked att snällt stanna hemma. Min plan var att rapportera från projektet, och inte alls bara okritiskt: jag och Ordfront magasin är inte en del av Ship to Gaza. Men idag står det rätt klart att mina skeptiska invändningar mot Dror Feilers (m fl) farhågor om öppet israeliskt våld bara vara rosafluffigt okunnigt trams. Hade jag velat vara ombord nu? Pappan och fegisen i mig känner nej tack och lov. Men journalisten säger "självklart". Och människan formulerar en något klumpig tanke, men förstå den rätt: Vi är alla ombord Ship to Gaza!
Våra hjärtan är med er, och våra förhoppningar om att ni är oskadda. Ni är solidaritetens hjältar, och ni har inte förlorat, men vunnit miljoners sympatier. Vi ska inte tiga.
/Johan Berggren
PS En sms-budkavle går just nu: kom till Sergels Torg kl 18 ikväll och protestera mot övergreppet på Ship to Gaza. Jag tänker gå dit. DS
Först, utan att sortera tankarna, tänker jag: "16 döda!?" och förstår inte hur det kunnat gå till? Att stoppa vanliga last- och passagerarbåtar med moderna krigsfartyg kräver ingen ansträngning, och går att göra med ett minimum av våld. De påståenden om att bordande israeliska soldater anfallits med yxor och knivar låter fullständigt barockt. Med den övermakt krigsfartyg och tungt beväpnade soldater besitter i en sådan situation är varje dödad civil ett mord.
Man kan försöka tänka sig skräcken ombord ett fullt kryssningsfartyg när soldater som just bordat öppnar eld: 16 döda och 60-talet skadade - ingen förlupen kula, utan ett fullskaligt eldöverfall. Ett brutalt massmord. Och helt onödigt.
Vi är nog många som äcklas, vreds, bestörta. De dödades anhöriga, vad ska de få för förklaring? Upprättelse? Vem ska utreda och döma i dessa mordfall? Kan EU, USA, Sverige låta Israel komma undan med detta?
Detta är totalt oacceptabelt. brott mot internationella lagar och precis vad det ser ut som: ett mordangrepp på obeväpnade människor av en nations officiella stridsmakt. Det är en krigshandling riktad mot civila. Det är en handling av en regim som tappat allt grepp för proportioner, rimlighet och internationella spelregler. Kanske är det delvis omvärldens fel: vi har låtit Israel komma undan med så mycket: Libanonkriget, Gazaoffensiven, utan mer än diplomatiskt gnäll, samtidigt som den interna paranojan i Israel ständigt piskas upp till nya höjder. Om man redan är övertygad om att hela världen är emot en, då är det ju inte så mycket som håller en tillbaka, så att säga.
Man trodde inte att de kunde gå så här långt. Men har man inte sagt det om Israel förut? Vad ska nu hända? Anfalla och döda turkiska medborgare på ett turkiskflaggat fartyg på internationellt vatten? Är inte Turkiet med i Nato? Konsekvenserna är oöverskådliga. En sak är säker: Israel skiter härmed officiellt i allt vad internationell opinion heter. Alla protester, påtryckningar, vädjanden från och med nu kan vara rätt säkra på att de uttalas för komplett döva öron. Det skär i hjärtat när jag tänker på alla stackars Israeler som verkat för sans och återhållsamhet, som längtat kompromisser och fred. Detta är deras nederlag bland många andras. Också förstås palestiniernas, igen. Detta är ett budskap från Israel till dem: ni ska inte tro att ni inte är isolerade, maktlösa, kontrollerade till 100 procent. Men inte bara ett nederlag för palestinierna: detta visar världen en skärva av den brutalitet som de ständigt får lida.
Jag försökte själv få en plats ombord något av skeppen, men det fanns inte så mycket plats för svenskar så i sista stund fick jag besked att snällt stanna hemma. Min plan var att rapportera från projektet, och inte alls bara okritiskt: jag och Ordfront magasin är inte en del av Ship to Gaza. Men idag står det rätt klart att mina skeptiska invändningar mot Dror Feilers (m fl) farhågor om öppet israeliskt våld bara vara rosafluffigt okunnigt trams. Hade jag velat vara ombord nu? Pappan och fegisen i mig känner nej tack och lov. Men journalisten säger "självklart". Och människan formulerar en något klumpig tanke, men förstå den rätt: Vi är alla ombord Ship to Gaza!
Våra hjärtan är med er, och våra förhoppningar om att ni är oskadda. Ni är solidaritetens hjältar, och ni har inte förlorat, men vunnit miljoners sympatier. Vi ska inte tiga.
/Johan Berggren
PS En sms-budkavle går just nu: kom till Sergels Torg kl 18 ikväll och protestera mot övergreppet på Ship to Gaza. Jag tänker gå dit. DS
Ship to Gaza, länkar.
För den som vill försöka följa vad som händer:
http://www.facebook.com/pages/Ship-to-Gaza-Sweden/111981842175467?ref=ts#!/pages/Gaza-TV-News/119275738102852?ref=mf
http://www.livestream.com/insaniyardim
http://witnessgaza.com/
http://www.marinetraffic.com/ais/default.aspx?mmsi=239219000¢erx=34.04667¢ery=33.77537&zoom=10&type_color=7
http://search.twitter.com/search?q=%23flotilla
http://www.facebook.com/pages/Ship-to-Gaza-Sweden/111981842175467?ref=ts#!/pages/Gaza-TV-News/119275738102852?ref=mf
http://www.livestream.com/insaniyardim
http://witnessgaza.com/
http://www.marinetraffic.com/ais/default.aspx?mmsi=239219000¢erx=34.04667¢ery=33.77537&zoom=10&type_color=7
http://search.twitter.com/search?q=%23flotilla
http://www.facebook.com/pages/Ship-to-Gaza-Sweden/111981842175467?ref=ts#!/pages/Gaza-TV-News/119275738102852?ref=mf
http://www.livestream.com/insaniyardim
http://witnessgaza.com/
http://www.marinetraffic.com/ais/default.aspx?mmsi=239219000¢erx=34.04667¢ery=33.77537&zoom=10&type_color=7
http://search.twitter.com/search?q=%23flotilla
http://www.facebook.com/pages/Ship-to-Gaza-Sweden/111981842175467?ref=ts#!/pages/Gaza-TV-News/119275738102852?ref=mf
http://www.livestream.com/insaniyardim
http://witnessgaza.com/
http://www.marinetraffic.com/ais/default.aspx?mmsi=239219000¢erx=34.04667¢ery=33.77537&zoom=10&type_color=7
http://search.twitter.com/search?q=%23flotilla
Ship to Gaza, forts.
Här är platser och tider till demonstrationer mot överfallet på Ship to Gaza:
Stockholm, Sergels torg kl 18
Umeå, Rådhustorget kl 18
Malmö, Gustaf Adolfs torg kl 18
Göteborg, Gustaf Adolfs torg kl 18
Uppsala, Stora torget, kl 17
Helsingborg, GA-torget, kl 18
Kom ihåg att våld är fiendens medel. Vi protesterar fredligt.
Svenskarna ombord på det turkiska skeppet där eldöverfallet skedde, Mavi Mamare, är Mattias Gardell och Edda Manga. Har inte kunnat få tag på några uppgifter om deras hälsotillstånd.
Återkommer när och om jag får reda på nåt nyttt.
Här länk till Mattias Gardells och Edda Mangas blogg.
/Johan Berggren
Stockholm, Sergels torg kl 18
Umeå, Rådhustorget kl 18
Malmö, Gustaf Adolfs torg kl 18
Göteborg, Gustaf Adolfs torg kl 18
Uppsala, Stora torget, kl 17
Helsingborg, GA-torget, kl 18
Kom ihåg att våld är fiendens medel. Vi protesterar fredligt.
Svenskarna ombord på det turkiska skeppet där eldöverfallet skedde, Mavi Mamare, är Mattias Gardell och Edda Manga. Har inte kunnat få tag på några uppgifter om deras hälsotillstånd.
Återkommer när och om jag får reda på nåt nyttt.
Här länk till Mattias Gardells och Edda Mangas blogg.
/Johan Berggren
Mördare i Medelhavet!
Man försöker fatta: Israel valde det allra dummaste och mest brutala sättet att bemöta Ship to Gaza - utom att kanske sänka de åtta fartygen rakt av. Nu på morgonen kommer larmrapporterna: Israeliska flottstyrkor har prejat och bordat Ship to Gaza-konvojen. På internationellt vatten. Och dödat upp till 16 personer ombord på båtarna. Skeppen går i nuläget inte att kontakta, men bogseras enligt uppgift mot den israeliska hamnen Ashdod.
Först, utan att sortera tankarna, tänker jag: "16 döda!?" och förstår inte hur det kunnat gå till? Att stoppa vanliga last- och passagerarbåtar med moderna krigsfartyg kräver ingen ansträngning, och går att göra med ett minimum av våld. De påståenden om att bordande israeliska soldater anfallits med yxor och knivar låter fullständigt barockt. Med den övermakt krigsfartyg och tungt beväpnade soldater besitter i en sådan situation är varje dödad civil ett mord.
Man kan försöka tänka sig skräcken ombord ett fullt kryssningsfartyg när soldater som just bordat öppnar eld: 16 döda och 60-talet skadade - ingen förlupen kula, utan ett fullskaligt eldöverfall. Ett brutalt massmord. Och helt onödigt.
Vi är nog många som äcklas, vreds, bestörta. De dödades anhöriga, vad ska de få för förklaring? Upprättelse? Vem ska utreda och döma i dessa mordfall? Kan EU, USA, Sverige låta Israel komma undan med detta?
Detta är totalt oacceptabelt. brott mot internationella lagar och precis vad det ser ut som: ett mordangrepp på obeväpnade människor av en nations officiella stridsmakt. Det är en krigshandling riktad mot civila. Det är en handling av en regim som tappat allt grepp för proportioner, rimlighet och internationella spelregler. Kanske är det delvis omvärldens fel: vi har låtit Israel komma undan med så mycket: Libanonkriget, Gazaoffensiven, utan mer än diplomatiskt gnäll, samtidigt som den interna paranojan i Israel ständigt piskas upp till nya höjder. Om man redan är övertygad om att hela världen är emot en, då är det ju inte så mycket som håller en tillbaka, så att säga.
Man trodde inte att de kunde gå så här långt. Men har man inte sagt det om Israel förut? Vad ska nu hända? Anfalla och döda turkiska medborgare på ett turkiskflaggat fartyg på internationellt vatten? Är inte Turkiet med i Nato? Konsekvenserna är oöverskådliga. En sak är säker: Israel skiter härmed officiellt i allt vad internationell opinion heter. Alla protester, påtryckningar, vädjanden från och med nu kan vara rätt säkra på att de uttalas för komplett döva öron. Det skär i hjärtat när jag tänker på alla stackars Israeler som verkat för sans och återhållsamhet, som längtat kompromisser och fred. Detta är deras nederlag bland många andras. Också förstås palestiniernas, igen. Detta är ett budskap från Israel till dem: ni ska inte tro att ni inte är isolerade, maktlösa, kontrollerade till 100 procent. Men inte bara ett nederlag för palestinierna: detta visar världen en skärva av den brutalitet som de ständigt får lida.
Jag försökte själv få en plats ombord något av skeppen, men det fanns inte så mycket plats för svenskar så i sista stund fick jag besked att snällt stanna hemma. Min plan var att rapportera från projektet, och inte alls bara okritiskt: jag och Ordfront magasin är inte en del av Ship to Gaza. Men idag står det rätt klart att mina skeptiska invändningar mot Dror Feilers (m fl) farhågor om öppet israeliskt våld bara vara rosafluffigt okunnigt trams. Hade jag velat vara ombord nu? Pappan och fegisen i mig känner nej tack och lov. Men journalisten säger "självklart". Och människan formulerar en något klumpig tanke, men förstå den rätt: Vi är alla ombord Ship to Gaza!
Våra hjärtan är med er, och våra förhoppningar om att ni är oskadda. Ni är solidaritetens hjältar, och ni har inte förlorat, men vunnit miljoners sympatier. Vi ska inte tiga.
/Johan Berggren
PS En sms-budkavle går just nu: kom till Sergels Torg kl 18 ikväll och protestera mot övergreppet på Ship to Gaza. Jag tänker gå dit. DS
Först, utan att sortera tankarna, tänker jag: "16 döda!?" och förstår inte hur det kunnat gå till? Att stoppa vanliga last- och passagerarbåtar med moderna krigsfartyg kräver ingen ansträngning, och går att göra med ett minimum av våld. De påståenden om att bordande israeliska soldater anfallits med yxor och knivar låter fullständigt barockt. Med den övermakt krigsfartyg och tungt beväpnade soldater besitter i en sådan situation är varje dödad civil ett mord.
Man kan försöka tänka sig skräcken ombord ett fullt kryssningsfartyg när soldater som just bordat öppnar eld: 16 döda och 60-talet skadade - ingen förlupen kula, utan ett fullskaligt eldöverfall. Ett brutalt massmord. Och helt onödigt.
Vi är nog många som äcklas, vreds, bestörta. De dödades anhöriga, vad ska de få för förklaring? Upprättelse? Vem ska utreda och döma i dessa mordfall? Kan EU, USA, Sverige låta Israel komma undan med detta?
Detta är totalt oacceptabelt. brott mot internationella lagar och precis vad det ser ut som: ett mordangrepp på obeväpnade människor av en nations officiella stridsmakt. Det är en krigshandling riktad mot civila. Det är en handling av en regim som tappat allt grepp för proportioner, rimlighet och internationella spelregler. Kanske är det delvis omvärldens fel: vi har låtit Israel komma undan med så mycket: Libanonkriget, Gazaoffensiven, utan mer än diplomatiskt gnäll, samtidigt som den interna paranojan i Israel ständigt piskas upp till nya höjder. Om man redan är övertygad om att hela världen är emot en, då är det ju inte så mycket som håller en tillbaka, så att säga.
Man trodde inte att de kunde gå så här långt. Men har man inte sagt det om Israel förut? Vad ska nu hända? Anfalla och döda turkiska medborgare på ett turkiskflaggat fartyg på internationellt vatten? Är inte Turkiet med i Nato? Konsekvenserna är oöverskådliga. En sak är säker: Israel skiter härmed officiellt i allt vad internationell opinion heter. Alla protester, påtryckningar, vädjanden från och med nu kan vara rätt säkra på att de uttalas för komplett döva öron. Det skär i hjärtat när jag tänker på alla stackars Israeler som verkat för sans och återhållsamhet, som längtat kompromisser och fred. Detta är deras nederlag bland många andras. Också förstås palestiniernas, igen. Detta är ett budskap från Israel till dem: ni ska inte tro att ni inte är isolerade, maktlösa, kontrollerade till 100 procent. Men inte bara ett nederlag för palestinierna: detta visar världen en skärva av den brutalitet som de ständigt får lida.
Jag försökte själv få en plats ombord något av skeppen, men det fanns inte så mycket plats för svenskar så i sista stund fick jag besked att snällt stanna hemma. Min plan var att rapportera från projektet, och inte alls bara okritiskt: jag och Ordfront magasin är inte en del av Ship to Gaza. Men idag står det rätt klart att mina skeptiska invändningar mot Dror Feilers (m fl) farhågor om öppet israeliskt våld bara vara rosafluffigt okunnigt trams. Hade jag velat vara ombord nu? Pappan och fegisen i mig känner nej tack och lov. Men journalisten säger "självklart". Och människan formulerar en något klumpig tanke, men förstå den rätt: Vi är alla ombord Ship to Gaza!
Våra hjärtan är med er, och våra förhoppningar om att ni är oskadda. Ni är solidaritetens hjältar, och ni har inte förlorat, men vunnit miljoners sympatier. Vi ska inte tiga.
/Johan Berggren
PS En sms-budkavle går just nu: kom till Sergels Torg kl 18 ikväll och protestera mot övergreppet på Ship to Gaza. Jag tänker gå dit. DS
torsdag 20 maj 2010
Jessika Gedins bibliotek
Ordfront magasins biblioteksserie fortsätter. Berättelser om hur biblioteket förändrat och förändrar människors liv. Vi publicerar texter om folkbibliotek därför att vi oroas över bibloteksutvecklingen och för att vi anser att folkbiblioteken är en viktig offentlig institution där oövertänkta och alltför dramatiska förändringar inkräktar på det demokratiska uppdrag som vi anser vara folkbibliotekens. I en tid när läsförståelsen och läsundervisningen i grundskolan blir allt sämre, enlig en ny rapport från Skolinspektionen, så måste folk- och skolbiblioteken erövras igen och igen. Och det är på allvar. Bortom opportunism och politiska trender. Läs här Jessika Gedins berättelse.
Marianne Steinsaphir
Marianne Steinsaphir
onsdag 19 maj 2010
Biståndet granskas i nya numret
På dagens hearing i arr av folkrörelsebiståndsorganisationerna var det fullsatt och man fick hyfsat besked av partirepresentanterna om deras syn på biståndet. Även om jag kan hålla med en i publiken - Allianspartierna hade inte skickat sina starkaste kort. (Centerns representant förklarade till exempel något förvirrande att statliga verk kan vara en del av det civila samhället.)
En ännu klarare bild av hur biståndet mår idag får man av att läsa Carolina Jemsbys (hon skulle varit moderator på hearingen men var opasslig, Mats Wingborg hoppade in med den äran istället) stora granskande artikel om förändringarna i det svenska biståndet under Alliansen och biståndsminister Gunilla Carlsson. Japp, pinfärskt nummer ute nu.
En ännu klarare bild av hur biståndet mår idag får man av att läsa Carolina Jemsbys (hon skulle varit moderator på hearingen men var opasslig, Mats Wingborg hoppade in med den äran istället) stora granskande artikel om förändringarna i det svenska biståndet under Alliansen och biståndsminister Gunilla Carlsson. Japp, pinfärskt nummer ute nu.
måndag 10 maj 2010
Eu med inbyggda fel
Det är dystra tider inom EU. Och vad den djupa krisen för Grekland för med sig för EU-samarbetet vet ingen. Läs Kent Wernes Ordfrontartikel från hösten 2009 om ett EU med "inbyggda fel".
fredag 7 maj 2010
Granskat kungahus
Såhär inför den sista kvillrande månaden innan det stora bröllopet kan känns det här gamla men eminenta grävjobbet aktuellt igen, om vår blivande statschefs morfar.
Läs också Mattias Frihammars artikel Rojalistisk yra i Ordfront magasin
/Johan Berggren
Läs också Mattias Frihammars artikel Rojalistisk yra i Ordfront magasin
/Johan Berggren
torsdag 6 maj 2010
Klicka om du bryr dig om Latinamerika
Denna utmärkta rapportör från allt söder om USA rekommenderar jag till dina "bokmärken".
/Johan Berggren
/Johan Berggren
onsdag 5 maj 2010
Greider om Greider på nyhetskvarnen
Jaha, så länkar man till Newsmill ... men kunde inte låta bli. Göran Greider liknar sig själv vid den galne vetenskapsmannen i Tillbaka till Framtiden-filmerna (frisyren om inte annat, förlåt Göran) recenserar sina recensenter är ganska självhyllande men ändå intressant och tankeväckande i sitt resonemang om glappet mellan politisk vision och verklighet som han försöker överbrygga i sin senaste bok Det måste finnas en väg ut ur det här samhället. Rubriken? Tja ... det är ju Newsmill.
/Johan Berggren
/Johan Berggren
tisdag 4 maj 2010
Kulturen ingen valfråga
Nä, nä. Ingen kultur i oppositionens budget. Det är förbluffande svagt att inte ha en kulturpolitisk ambition, för hur ska man annars uppfatta denna påtagliga brist i budgeten. Att som Siv Holma (V) i Kulturnytt förklara det med att det är en vårbudget och att sådana inte brukar innehålla så mycket kultursatsningar, håller inte i detta läge. Självklart kan de rödgröna lägga vilken vårbudget de vill, med eller utan kultursatsningar. Trist att man valde en budget utan kultur.
Marianne Steinsaphir
Marianne Steinsaphir
fredag 30 april 2010
Gratis på flödelsedan
Hej Herr Bernadotte!
Som present från mig och hela Ordfront magasin får du idag ett gott skratt! Vassego!
/Johan Berggren
PS Vi ber dig att överväga möjligheten att abdikera. DS
Som present från mig och hela Ordfront magasin får du idag ett gott skratt! Vassego!
/Johan Berggren
PS Vi ber dig att överväga möjligheten att abdikera. DS
Ett skepp - eller snarare åtta - till Gaza
Ett mycket intressant folkrörelseprojekt är på gång, nämligen Ship to Gaza. Den som minns det lyckade Ship to Bosnia och/eller bekymrar sig för det mänskliga lidandet i Gaza, har all anledning att zooma in uppmärksamheten på detta!
/Johan Berggren
/Johan Berggren
tisdag 27 april 2010
Ungerns val
Ungern har röstat och högerextrema Jobbik har nästan var sjättte plats i det ungerska parlamentet, 47 mandat. Egen majoritet har det högerpopulistiska Fidez, 263 mandat I Ordfront magsin 4/2009 finns en aktuell artikel om rasismen mot romer i Ungern.
fredag 23 april 2010
Muslimer och fobier
Av många infekterade ämnen i den så kallade debatten är den om muslimer en av de mest känsliga. Alla vill ha ett "säg" om "saken". En del går ut som talesmän för denna enorma och amorfa grupp, andra gillar att tvärtom fast på samma sätt, uttala sig mot den som helhet. Folk som knappt kan hitta "m" i uppslagsboken uttalar sig tvärsäkert om "muslimska värderingar" d v s åsikter och handlingsmönster som sägs åtfölja den miljard som religiöst eller kulturellt på något sätt är muslimer. För att vara ärlig - tyvärr görs liknande tankevurpa av folk som sitter och knapprar ihop sina egna uppslagsböcker (som stämmer bättre med deras verklighet - hej Mohamed "Högerstollen" Omar.)
Om vi lämnar de fåtaliga, extremislamister och sverigedemokrater, därhän och rör oss mot bredare och mer politiskt sansade läger är indelningen ändå rätt hård, och ungefär enligt dessa linjer: är du borgerligt höger (hej Axess) tycker du att Ayaan Hirsi Ali är ett helgon och allt hon säger är sakrosankt och inbillar dig att islamisk terrorism är ett reellt hot mot Västeuropa. (För den som gillar sakargument, här är Europols statistik för terrorism i EU. Kolla sid 48 "Annex 4: Number of failed, foiled or successful attacks in 2006, 2007 and 2008 per member state and per affiliation". Fem islamistiska attacker i EU på tre år. Av 1570 totalt. ETA och Korsikanska separatister värst.)
Är du å andra sidan demokratisk vänster ser du den rasistiska islamofobin, dess likheter med klassisk europeisk antisemitism, men har också lite väl lätt att översläta (hej Andreas Malm) tocket som att Hamas faktiskt är riktigt obehagliga fundamentilistisk våldsdyrkande fascistoider.
Därför är det mycket skönt att läsa en etablerad liberal som tänker själv och säger ifrån, Isobel-Hadley-Kamptz står upp på Svt Debatt för äkta liberalt tänkande, och avstår från pantad gruppmentalitet, även när det kommer från "hennes egen" grupp. Good thinking!
/Johan Berggren
Om vi lämnar de fåtaliga, extremislamister och sverigedemokrater, därhän och rör oss mot bredare och mer politiskt sansade läger är indelningen ändå rätt hård, och ungefär enligt dessa linjer: är du borgerligt höger (hej Axess) tycker du att Ayaan Hirsi Ali är ett helgon och allt hon säger är sakrosankt och inbillar dig att islamisk terrorism är ett reellt hot mot Västeuropa. (För den som gillar sakargument, här är Europols statistik för terrorism i EU. Kolla sid 48 "Annex 4: Number of failed, foiled or successful attacks in 2006, 2007 and 2008 per member state and per affiliation". Fem islamistiska attacker i EU på tre år. Av 1570 totalt. ETA och Korsikanska separatister värst.)
Är du å andra sidan demokratisk vänster ser du den rasistiska islamofobin, dess likheter med klassisk europeisk antisemitism, men har också lite väl lätt att översläta (hej Andreas Malm) tocket som att Hamas faktiskt är riktigt obehagliga fundamentilistisk våldsdyrkande fascistoider.
Därför är det mycket skönt att läsa en etablerad liberal som tänker själv och säger ifrån, Isobel-Hadley-Kamptz står upp på Svt Debatt för äkta liberalt tänkande, och avstår från pantad gruppmentalitet, även när det kommer från "hennes egen" grupp. Good thinking!
/Johan Berggren
torsdag 15 april 2010
Fakta och fiktion om fri entré
"Kravet på fritt inträde på statliga museer är heller ingen viktig kursändring. Bättre att göra riktade satsningar för att locka nya grupper, än att sponsra medelklassens sköna söndagar på Nationalmuseum."Så skriver Karin Olsson, Expressens nya kulturchef på sin blogg den 8 april, apropå oppositionens kulturpolitiska förslag. Det är svepande okunnigt och heller inte riktigt sant. Sanningen är nog snarare att medelklassen fått breddat sällskap.
Här några basfakta i ämnet fri entré på museer, hämtade från Kulturrådets utvärdering: "Museipersonalen kan också vittna om en breddad publik och många förstagångsbesökare. /.../ Undersökningsresultaten visar att det för en mycket stor andel, hela 58 procent av samtliga besökare,var besöket det första vid det aktuella museet. Helhetsmönstret från de undersökningsresultat som museernas själva refererar till i sina redogörelser indikerar också tydligt att museerna genom frientréreformen nått en ny och breddad publik."
Resultaten visar alltså att fler än medelklassen under en kort och lycklig period kunde spendera både vardagar och "sköna söndagar på Nationalmuseum". Kultur för alla, helt enkelt. Och det är faktiskt en kursändring som nästan liknar en valfråga.
Marianne Steinsaphir
Här några basfakta i ämnet fri entré på museer, hämtade från Kulturrådets utvärdering: "Museipersonalen kan också vittna om en breddad publik och många förstagångsbesökare. /.../ Undersökningsresultaten visar att det för en mycket stor andel, hela 58 procent av samtliga besökare,var besöket det första vid det aktuella museet. Helhetsmönstret från de undersökningsresultat som museernas själva refererar till i sina redogörelser indikerar också tydligt att museerna genom frientréreformen nått en ny och breddad publik."
Resultaten visar alltså att fler än medelklassen under en kort och lycklig period kunde spendera både vardagar och "sköna söndagar på Nationalmuseum". Kultur för alla, helt enkelt. Och det är faktiskt en kursändring som nästan liknar en valfråga.
Marianne Steinsaphir
onsdag 14 april 2010
Bokhandlarna minskar
96 av Sveriges 290 kommuner saknar bokhandel, skriver Svensk Bokhandel . Det är utan tvekan ett fattigdomsbevis i ett relativt välmående land. Bra då att det finns åtminstone ett folkbibliotek i varje kommun med ett förhoppningsvis allsidigt urval. En smula betänksam blir man dock över hur bibliotekschefen i Filipsstad Jan Fröding, en av de kommuner som efter 172 år nu blivit utan bokhandel, yttrar sig. Redan innan nedläggningen handlade han på nätet för att det är billigare, privat gör han förstås som han vill. Tråkigare är kommentaren kring hur biblioteken gjorde sina inköp, för inte heller där ville man stötta ortens bokhandel och tycks inte bry sig om att den nu är nedlagd: "Det är beklagligt men betyder egentligen ingenting, eftersom vi är tämligen hårt bundna av upphandlingsavtal." Ursäkta, men en sån ljummen förklaring känns alltför litteraturpolitiskt naiv i dessa tider. Bibliotek och bokhandel är en bra kombination.
Marianne Steinsaphir
Marianne Steinsaphir
torsdag 8 april 2010
Hej då, Gunnar Ohrlander
Upptäcker först i dag att journalisten och författaren Gunnar Ohrlander har gått bort under påsken. Åh nej, vad tråkigt. Han har liksom alltid funnits där, i olika gestalter. Som den satiriske Dr Gormander på kultursidan i Aftonbladet, som redaktör för Kungliga Bibliotekets tidning Biblis, som författare till en rad böcker genom åren, senast 2009 till debattboken om skolan, Den gudarna älskar. Om konsten att överleva som lärare. Och som journalist. Alltid lika välformulerad och rolig – en självständig tänkare som jag gärna läste. I Ordfront magasin nr 7-8/2002 medverkade han med artikeln ”Skål, tammefan” – en suverän genomgång av läget för den svenska alkoholpolitiken: ”lika tom som en urdrucken sjuttiofemma” – som det stod i ingressen. Jag skulle gärna ta del av fler sådana iakttagelser av Gunnar Ohrlander framöver. Vad synd att det inte går.
Annika Hallman
Annika Hallman
"Well it's their fault for bringing their kids into battle"
Det ör svårt att hitta ord. Omöjligt att hitta rätt ord. Alla självgoda dussinnyliberala ledarskribentpolitruker med sitt automatiska USA-hyllande och enfaldigt enögda enkelspåriga skrivbordssätt att se världen borde titta. Om du inte är det titta bara om du har starka nerver.
Amerikansk attackhelikopterbesättning mördar kallblodigt civila. Helikopterns patrullvideo utlämnad genom Freedom of Information Act, läckt genom Wikileaks. Högteknologiska utrotningsredskap mot - ingenting. Kallas rättmätig strid, är mord. Framstår som det det är, Irakockupationens kärna; brutalt mord, totalt övergrepp. Vi kan se detta för att två Reutersmedarbetare är bland de som mördas - nyhetsbyrån har pressat på att få ut information. Man kan förstås kallt räkna med att detta är en av tusentals liknande incidenter, rutingöra i den del av världen där människor inte räknas som människor av Imperiets bödlar. "USA kan inte lämna Irak för de upprätthåller ordning." Här kan du se hur det går till.
Känner sorg och vanmakt och försöker att inte känna hat.
Se själv om du pallar.
/Johan Berggren
Amerikansk attackhelikopterbesättning mördar kallblodigt civila. Helikopterns patrullvideo utlämnad genom Freedom of Information Act, läckt genom Wikileaks. Högteknologiska utrotningsredskap mot - ingenting. Kallas rättmätig strid, är mord. Framstår som det det är, Irakockupationens kärna; brutalt mord, totalt övergrepp. Vi kan se detta för att två Reutersmedarbetare är bland de som mördas - nyhetsbyrån har pressat på att få ut information. Man kan förstås kallt räkna med att detta är en av tusentals liknande incidenter, rutingöra i den del av världen där människor inte räknas som människor av Imperiets bödlar. "USA kan inte lämna Irak för de upprätthåller ordning." Här kan du se hur det går till.
Känner sorg och vanmakt och försöker att inte känna hat.
Se själv om du pallar.
/Johan Berggren
onsdag 31 mars 2010
Kulturskola för "motiverade"
Madeleine Sjöstedt (FP) Stockholms kulturborgarråd har ur solidarisk medborgarsynpunkt inte varit framgångsrik. Hon gör inga allvarliga försök att linda in budskapet, eller är det aningslöshet? När det gäller Kulturskolan, till exempel, är hon tydlig med sin inställning: "Vi tror inte att terminsavgifterna är något som hindrar den motiverade att söka sig till Kulturskolan". Skulle det ändå bli kärvt så "finns det möjlighet att få avgiften inkomstprövad, om man har mycket låga inkomster i familjen".
Det är fantastiskt (beklämmande) att läsa Sjöstedts indignerade bloggförsvar för en Kulturskola som höjt avgifterna och därmed uteslutit stora grupper, hennes resonemang för Sverige tillbaka till en tid där mindre bemedlade stod med mössan i hand, och i nåd fick sänkta avgifter för att gå i skola eller delta i andra aktiviteter.
Och hur en politiker 2010 på fullt allvar kan hävda att för den "motiverade" finns inga hinder är direkt egendomligt, det finns väl rätt mycket forskning som visar att både motivation och icke-motivation kan vara ärftligt. Motivation är med andra ord ett klent politiskt beslutsunderlag i detta fall. "Motiverade" ungdomar har säkert inga problem att hitta till Kulturskolan vare sig den har höga eller låga avgifter. Säkert finns det då också föräldrar som har möjlighet att prioritera så att pengarna räcker. Det är för de andra som det är problem.
Marianne Steinsaphir
Det är fantastiskt (beklämmande) att läsa Sjöstedts indignerade bloggförsvar för en Kulturskola som höjt avgifterna och därmed uteslutit stora grupper, hennes resonemang för Sverige tillbaka till en tid där mindre bemedlade stod med mössan i hand, och i nåd fick sänkta avgifter för att gå i skola eller delta i andra aktiviteter.
Och hur en politiker 2010 på fullt allvar kan hävda att för den "motiverade" finns inga hinder är direkt egendomligt, det finns väl rätt mycket forskning som visar att både motivation och icke-motivation kan vara ärftligt. Motivation är med andra ord ett klent politiskt beslutsunderlag i detta fall. "Motiverade" ungdomar har säkert inga problem att hitta till Kulturskolan vare sig den har höga eller låga avgifter. Säkert finns det då också föräldrar som har möjlighet att prioritera så att pengarna räcker. Det är för de andra som det är problem.
Marianne Steinsaphir
torsdag 25 mars 2010
Barnbokspris för fler
Säkert är Alma-pristagaren Kitty Crowther värd ett pris, och inte vilket pris som helst utan världens största barnbokspris, 5 miljoner, exklusive administration,juryarvoden etc. Ett statligt sådant dessutom. Undrar alltid hur det känns för den borgerliga regeringen och kulturministern att år efter år sitta och administrera och betala ut pengar för detta barnbokspris till Astrid Lindgrens minne, instiftat av den socialdemokratiska kulturministern Marita Ulvskog. Nyligen hörde jag kulturministern i radio förklara varför staten inte kan stödja ett Jussi Björlingfirande i år. Då gällde plötsligt inte dom gamla vanliga klyschorna om att sätta Sverige på kartan. Men alla begriper ju att det är politiskt omöjligt att lägga ner Alma-priset. Det skulle vara ett slags helgerån på Astrid Lindgren. Alltså omöjligt - bara att bita ihop och betala. Och sedan hålla emot när det gäller andra jubilarer och ikoner.
Visst går det att glädja sig åt ett barnbokspris,barnlitteratur behöver i princip alltid uppmärksamhet och det står också i statuterna att "syftet med priset är att stärka och öka intresset för barn- och ungdomslitteratur i världen. Priset ska också stärka barns rättigheter på global nivå." Det är stora - och viktiga - ord. Och just därför förvånas jag varje år när detta pris delas ut: relativt lite uppmärksamhet, oavsett vem eller vilka det tillfaller. Ingår det inte i den dussinstora juryns arbete att förmå omvärlden att kasta ljus på barnböcker, barns läsning och tillgång till böcker? Vi vet att barns och ungas tillgång till böcker minskar - alltså borde detta pris vara ett gyllene tillfälle för barnbokssverige att samstämmigt ordna seminarier, demonstrationer, proklamationer, aktioner för barn och ungas tillgång till litteratur.
Och tycker man att svenska barns problem är allt för mycket av i-landsproblem så är det bara att ge sig ut i världen. Det saknas sannerligen inte bok- och biblioteksprojekt värda att uppmärksammas. Förra året fick Tamerinstitutet priset, det var riktigt glädjande.
Varför inte varje år dela dettta pris melllan en författare/illustratör och ett läsfrämjande projekt.
Marianne Steinsaphir
Visst går det att glädja sig åt ett barnbokspris,barnlitteratur behöver i princip alltid uppmärksamhet och det står också i statuterna att "syftet med priset är att stärka och öka intresset för barn- och ungdomslitteratur i världen. Priset ska också stärka barns rättigheter på global nivå." Det är stora - och viktiga - ord. Och just därför förvånas jag varje år när detta pris delas ut: relativt lite uppmärksamhet, oavsett vem eller vilka det tillfaller. Ingår det inte i den dussinstora juryns arbete att förmå omvärlden att kasta ljus på barnböcker, barns läsning och tillgång till böcker? Vi vet att barns och ungas tillgång till böcker minskar - alltså borde detta pris vara ett gyllene tillfälle för barnbokssverige att samstämmigt ordna seminarier, demonstrationer, proklamationer, aktioner för barn och ungas tillgång till litteratur.
Och tycker man att svenska barns problem är allt för mycket av i-landsproblem så är det bara att ge sig ut i världen. Det saknas sannerligen inte bok- och biblioteksprojekt värda att uppmärksammas. Förra året fick Tamerinstitutet priset, det var riktigt glädjande.
Varför inte varje år dela dettta pris melllan en författare/illustratör och ett läsfrämjande projekt.
Marianne Steinsaphir
tisdag 23 mars 2010
Varför så viktigt att utvisa?
Människor utvisas i parti och minut från Sverige. Gamla, sjuka, barn, sådana med nära anhöriga - ut med dem. Reglerna är stränga, och reglerna följs strängt. Det handlar inte om att spara pengar - för verkställa en utvisning sparas inga medel, ett av de få områden i det nedskärande och bidragsfuskjagande nysverige i kristider där resurserna tycks oändliga - och inte ett endaste litet paragraftillägg får tolkas på annat sätt än hårdast möjligt.
Jag antar att dagens struktur är av exakt samma snitt och korn som gårdagens - då Barbro Holmberg (S) sa att det vore "en humanitär katastrof" om av konstant panik helt lamslagna barn (s k autistiska flyktingbarn) fick stanna. Alltså INTE om de utvisades utan om de fick STANNA. Med samma bakvända logik och tvärtom-humanism blir det väl en också en humanitär katastrof om Rim med familj fick stanna i Sverige. För att motverka tockna humanitära katastrofer måste vi helt enkelt offra barns liv, eller?
Vad beror strängheten på? Tror de politiker som bestämmer idag att de håller Sverigedemokraterna från köttgrytorna genom att redan nu implementera deras människosyn och politik?
Hemskt är det hur som, och jag kan bara hålla med frikyrkopastorn som säger till Nerikes Allehanda att det är dags för ett nytt Påskuppror.
/Johan Berggren
Jag antar att dagens struktur är av exakt samma snitt och korn som gårdagens - då Barbro Holmberg (S) sa att det vore "en humanitär katastrof" om av konstant panik helt lamslagna barn (s k autistiska flyktingbarn) fick stanna. Alltså INTE om de utvisades utan om de fick STANNA. Med samma bakvända logik och tvärtom-humanism blir det väl en också en humanitär katastrof om Rim med familj fick stanna i Sverige. För att motverka tockna humanitära katastrofer måste vi helt enkelt offra barns liv, eller?
Vad beror strängheten på? Tror de politiker som bestämmer idag att de håller Sverigedemokraterna från köttgrytorna genom att redan nu implementera deras människosyn och politik?
Hemskt är det hur som, och jag kan bara hålla med frikyrkopastorn som säger till Nerikes Allehanda att det är dags för ett nytt Påskuppror.
/Johan Berggren
Lite värdighet är aldrig fel
Det var skönt att vakna igår och höra att Barack Obamas sjukvårdsreform faktiskt hade röstats igenom under natten. Sedan attackerna från den amerikanska högern accelererat i styrka det senaste halvåret var jag faktiskt lite orolig. Och visst, det är möjligt att reformen är lite urvattnad, som en del hävdar. Men ändå! För första gången har USA nu fått en sjukvårdsförsäkring som omfattar ungefär 95 procent av alla amerikaner. Fram till nu har ungefär 45 miljoner människor i USA helt saknat försäkring. Det är klart att det är ett framsteg!
”Varför kan inte vi ha ett rättvist och solidariskt finansierat sjukförsäkringssystem som alla ni andra har?” frågade Michael Moore i sin film Sicko 2007. Filmen visade en grotesk och cynisk värld, så sorglig att jag ville gråta. Ändå gick jag liksom stärkt ur biografen då, peppad att försvara vad det är skattefinansierad vård faktiskt innebär: värdighet.
Vad roligt att amerikanarna nu har fått lite av den varan.
Annika Hallman
”Varför kan inte vi ha ett rättvist och solidariskt finansierat sjukförsäkringssystem som alla ni andra har?” frågade Michael Moore i sin film Sicko 2007. Filmen visade en grotesk och cynisk värld, så sorglig att jag ville gråta. Ändå gick jag liksom stärkt ur biografen då, peppad att försvara vad det är skattefinansierad vård faktiskt innebär: värdighet.
Vad roligt att amerikanarna nu har fått lite av den varan.
Annika Hallman
måndag 15 mars 2010
Svar till Redaktör Ernst.
Detta är ett svar på kommentaren till inlägget om Rocky nedan.
Hej Tony Ernst!
Se där försvar genom motattack.
Eftersom du redan vet att Ordfront bär ideologisk pestsmitta så är det väl inte konstigt att du skriar som en arg åsna när dessutom din egen tidning får kritik från detta hemska håll. Ingen slump kanske dock att detta skriande också ganska effektivt döljer att du inte har något särskilt bra – om något – svar på den sakkritik jag framförde.
Genom att berätta vilken nedrig ideologisk etc svinpäls jag är, så tycker du att du slipper svara på varför du känt det vara nödvändigt att låta psykopaten Scheike få medieplats - för N:e gången i ordningen bre ut sig om sina hittepå-terapier som syftar till att snärja nya offer.
Det tycker inte jag. Men du visar att du är en chefredaktör värdig newsmill-erans slugger-debatterande! Nästa steg, Ernst, enligt denna formel, är att kalla mig nazist och hota mig med stryk. Fast på ditt eget underhållande sätt, förstås.
Du kommer vinna skrattarna. Du kommer få dunkar i ryggen. Du kommer fortfarande inte ha svarat på kritiken eller tagit det ansvar du har.
Det handlar inte om "socialistisk vänsteruppfattning" att tycka att man inte ska skönmåla sektledare, det handlar om allmän publicistisk hederlighet, som omfattar alla tidningar värda namnet från Svenska Dagbladet och Café till Arbetaren och Flamman. Det vet du också. Och sen spelar det ingen roll hur mycket du hatar mig eller om det stått en dum artikel i Ordfront magasin också. Eller hur?
Men du kanske vill verka i en annan skola - det låter nästan så. En där man svarar på kritik genom motkritik, om vadsomhelst, och ju mer irrelevant, desto grövre ska den vara.
En undermålig publistisk inställning.
Som det är synd att du har – ja, det vrålskrattar du förstås hånfullt åt och rå-skiter i att en kommunistfascistjävel som jag tycker – för jag tycker att Rocky magasin haft en bra ton och ämnesval i icke-seriematerialet med flera mycket kompetenta skribenter. Vore synd om det var på väg utför i nån slags skandalsökeri.
Vet inte varför du, som ändå lär veta en hel del om hur det går till i media, pallar med att påstå att kritik av en produkt är samma sak som att ”diktera villkoren” för den? (Måste bli jobbigt för era egna recensenter om du faktiskt tror detta.)
Det är bra att du försvarar din skribent, det är ditt jobb. Men jag är ganska säker på att både du och hon är ganska medvetna om att denna gången klafsade ni rätt rejält i klaveret – det händer den bästa, till och med Ordfront magasin vettu! – och då är det bättre, i det långa loppet, att krypa till korset, även om det kan kännas jobbigt i stunden. Take it from me: been there, done that. (Ska passa på att be henne om ursäkt för att jag kallade henne hjon. Det var onödigt, i affekt. Förlåt.)
/Johan Berggren, Ordfront magasin
PS Ta och tagga ner vad gäller de offer som HS har lämnat efter sig. Det är inte ämne för debatt. De är alldeles på riktigt. De uppgifter jag har, har förstås anmälts till polisen, lett till förundersökningar, etc etc. Folk har rest sig och gått vidare. Antagligen fnyser de åt er artikel, läser den inte om de får veta. Bäst så. En hel del om den skit HS gjort efter hans fängelsevistelse kan man ta reda på med hjälp av research, om man vill. Lyssna t ex på den radiodokumentären som SR gjort. DS
PS En sak till Ernst. Jag vill inte heller hittas död - inte ens med en Ordfront magasin i handen. Men vad sägs om att läsa en publikation innan du sågar den i dess helhet jäms med fotknölarna? Till och med jag - mitt vidriga kryp - hade hederligheten att göra det med din tidning. DS
Hej Tony Ernst!
Se där försvar genom motattack.
Eftersom du redan vet att Ordfront bär ideologisk pestsmitta så är det väl inte konstigt att du skriar som en arg åsna när dessutom din egen tidning får kritik från detta hemska håll. Ingen slump kanske dock att detta skriande också ganska effektivt döljer att du inte har något särskilt bra – om något – svar på den sakkritik jag framförde.
Genom att berätta vilken nedrig ideologisk etc svinpäls jag är, så tycker du att du slipper svara på varför du känt det vara nödvändigt att låta psykopaten Scheike få medieplats - för N:e gången i ordningen bre ut sig om sina hittepå-terapier som syftar till att snärja nya offer.
Det tycker inte jag. Men du visar att du är en chefredaktör värdig newsmill-erans slugger-debatterande! Nästa steg, Ernst, enligt denna formel, är att kalla mig nazist och hota mig med stryk. Fast på ditt eget underhållande sätt, förstås.
Du kommer vinna skrattarna. Du kommer få dunkar i ryggen. Du kommer fortfarande inte ha svarat på kritiken eller tagit det ansvar du har.
Det handlar inte om "socialistisk vänsteruppfattning" att tycka att man inte ska skönmåla sektledare, det handlar om allmän publicistisk hederlighet, som omfattar alla tidningar värda namnet från Svenska Dagbladet och Café till Arbetaren och Flamman. Det vet du också. Och sen spelar det ingen roll hur mycket du hatar mig eller om det stått en dum artikel i Ordfront magasin också. Eller hur?
Men du kanske vill verka i en annan skola - det låter nästan så. En där man svarar på kritik genom motkritik, om vadsomhelst, och ju mer irrelevant, desto grövre ska den vara.
En undermålig publistisk inställning.
Som det är synd att du har – ja, det vrålskrattar du förstås hånfullt åt och rå-skiter i att en kommunistfascistjävel som jag tycker – för jag tycker att Rocky magasin haft en bra ton och ämnesval i icke-seriematerialet med flera mycket kompetenta skribenter. Vore synd om det var på väg utför i nån slags skandalsökeri.
Vet inte varför du, som ändå lär veta en hel del om hur det går till i media, pallar med att påstå att kritik av en produkt är samma sak som att ”diktera villkoren” för den? (Måste bli jobbigt för era egna recensenter om du faktiskt tror detta.)
Det är bra att du försvarar din skribent, det är ditt jobb. Men jag är ganska säker på att både du och hon är ganska medvetna om att denna gången klafsade ni rätt rejält i klaveret – det händer den bästa, till och med Ordfront magasin vettu! – och då är det bättre, i det långa loppet, att krypa till korset, även om det kan kännas jobbigt i stunden. Take it from me: been there, done that. (Ska passa på att be henne om ursäkt för att jag kallade henne hjon. Det var onödigt, i affekt. Förlåt.)
/Johan Berggren, Ordfront magasin
PS Ta och tagga ner vad gäller de offer som HS har lämnat efter sig. Det är inte ämne för debatt. De är alldeles på riktigt. De uppgifter jag har, har förstås anmälts till polisen, lett till förundersökningar, etc etc. Folk har rest sig och gått vidare. Antagligen fnyser de åt er artikel, läser den inte om de får veta. Bäst så. En hel del om den skit HS gjort efter hans fängelsevistelse kan man ta reda på med hjälp av research, om man vill. Lyssna t ex på den radiodokumentären som SR gjort. DS
PS En sak till Ernst. Jag vill inte heller hittas död - inte ens med en Ordfront magasin i handen. Men vad sägs om att läsa en publikation innan du sågar den i dess helhet jäms med fotknölarna? Till och med jag - mitt vidriga kryp - hade hederligheten att göra det med din tidning. DS
Bra rutet om Rut och Rot
Utmärkt att Lena Andersson på DN:s ledarsida i lördags redde ut en gång för alla vad avdraget för hushållsnära tjänster, Rut, egentligen handlar om: ”Nämligen det gamla klassamhällets mest emblematiska uttryck: att människor har tjänstefolk som utför ständigt återkommande arbeten som alla utom åldringar och funktionshindrade klarar att utföra.”
Varför lyckas inte arbetarrörelsens politiker förklara detta? Istället missar de gång på gång att göra det till en fråga om klass och jämlikhet, menar Lena Andersson.
Jag tycker i och för sig att man också kan diskutera varför vi ska ha Rot, alltså avdrag för hantverkstjänster. Men trots att många med alliansregeringen försöker likställa Rut med Rot så finns det en väsentlig skillnad, som också Lena Andersson påpekar: hantverksjobb är av en annan beskaffenhet än hushållssysslor, det krävs ofta en yrkeskunskap för att kunna utföra dem och de är tillfälliga, avgränsade uppdrag.
Om LO:s Wanja Lundby-Wedin hade läst Lena Anderssons krönika innan hon mötte folkpartiets Jan Björklund i en debatt om just Rut och Rot i Svt:s Agenda i söndags hade hon inte låtit Björklund göra Rut till en jämställdhetsfråga.
Annika Hallman
Varför lyckas inte arbetarrörelsens politiker förklara detta? Istället missar de gång på gång att göra det till en fråga om klass och jämlikhet, menar Lena Andersson.
Jag tycker i och för sig att man också kan diskutera varför vi ska ha Rot, alltså avdrag för hantverkstjänster. Men trots att många med alliansregeringen försöker likställa Rut med Rot så finns det en väsentlig skillnad, som också Lena Andersson påpekar: hantverksjobb är av en annan beskaffenhet än hushållssysslor, det krävs ofta en yrkeskunskap för att kunna utföra dem och de är tillfälliga, avgränsade uppdrag.
Om LO:s Wanja Lundby-Wedin hade läst Lena Anderssons krönika innan hon mötte folkpartiets Jan Björklund i en debatt om just Rut och Rot i Svt:s Agenda i söndags hade hon inte låtit Björklund göra Rut till en jämställdhetsfråga.
Annika Hallman
fredag 12 mars 2010
Rocky klampar i Scheike-klaver
Bläddrade just igenom Galagoredaktionens ex av serietidningen/kulturmagasinet "Rocky" och tyvärr är det så som sagts mig: de serverar en mjukisintervju med Hans Scheike. Ännu en i en genom åren lång rad naiva och okritiska och föga researchkunniga "journalister" har gått på att intervjua Hans Scheike som en lite udda särling, vågad men harmlös. Elin Grelsson heter stjärnan den här gången. Hon borde skämmas.
I flera uppslag får Scheike med en av sina sidekick-kvinnor, Britta Sylvan, dra sina stories om terapi och kärlek och mys för Grelsson. Ja, en riktig "nyfiken på"-hemma hos-intervju får hon till, med lite spänning i.
Suck.
Vad Grelsson missar - eller väljer att bortse ifrån eller inte tro på eller snarare bara bry sig lite halvarslat om - är att Hans Scheike dömts för vidriga övergrepp - och utfört långt fler än dessa - på minderåriga. Jag har personlig säker kännedom om att Hans Scheike och hans kvinnor systematiskt värvat unga trasiga flickor och sedan grovt utnyttjat och förgripit sig på dem. Tänker inte bli mer detaljerad än så för att skydda min källa. Men detta är inga hemligheter. Hade Rockyredaktionen och/eller Grelsson orkat kolla lite bortom "Ääähh fan han e väl en skön snubbe ... fast lite läbbig asså ... " hade de fått reda på att Hans Scheike är en psykopatisk sadist som utfört systematisk våldtäkt och misshandel av mycket trasiga tonåringar. Eller kanske visste man det, men struntade i det för att få en pikant intervju? Grelsson skriver ju att hon är nära att kräkas av nervositet, och att hon sätter på sig skorna hemma hos HS med baken mot väggen. Ändå låter hon honom oemotsagd bre ut sin vanliga matta av förskönande skitsnack.
Visst, HS är som många psykopater mycket "karismatisk", och lyckas ju - tydligen fortfarande - charma folk. Hans två partner-kvinnor är hjälpredor i detta, medskyldiga offer/bödlar i ett very very sick beroendeförhållande. De är både behjälpliga i hans övergrepp, och i att tvätta hans image. Med jämna mellanrum hittar de också något hjon som kallar sig journalist på grund av det blotta faktum att dess texter publiceras som hjälper till med denna imagetvätt. Detta demonstreras pinsamt väl i nya Rocky. Vilket ansvar tar redaktionen och Grelsson för om någon ung trasig kvinna därute litar på deras överslätande artikel och närmar sig HS och hans hemska sekt i tro att denna sockrade vrångbild är sann?
Groteskt oansvarigt och så jäkla taffligt.
Vad blir nästa artikel i serietidningen som riktar sig till alla sköna hipsters därute? En tête-à-tête om barnuppfostran med Helge Fossmo? Eller har "Rocky" så pass mycket journalistisk ryggrad att det blir en rejäl -kritisk- uppföljning med vidhängande ursäkt till Scheikes offer?
Tills vidare avstår jag Martin Kellermans alster med avsmak.
/Johan Berggren
I flera uppslag får Scheike med en av sina sidekick-kvinnor, Britta Sylvan, dra sina stories om terapi och kärlek och mys för Grelsson. Ja, en riktig "nyfiken på"-hemma hos-intervju får hon till, med lite spänning i.
Suck.
Vad Grelsson missar - eller väljer att bortse ifrån eller inte tro på eller snarare bara bry sig lite halvarslat om - är att Hans Scheike dömts för vidriga övergrepp - och utfört långt fler än dessa - på minderåriga. Jag har personlig säker kännedom om att Hans Scheike och hans kvinnor systematiskt värvat unga trasiga flickor och sedan grovt utnyttjat och förgripit sig på dem. Tänker inte bli mer detaljerad än så för att skydda min källa. Men detta är inga hemligheter. Hade Rockyredaktionen och/eller Grelsson orkat kolla lite bortom "Ääähh fan han e väl en skön snubbe ... fast lite läbbig asså ... " hade de fått reda på att Hans Scheike är en psykopatisk sadist som utfört systematisk våldtäkt och misshandel av mycket trasiga tonåringar. Eller kanske visste man det, men struntade i det för att få en pikant intervju? Grelsson skriver ju att hon är nära att kräkas av nervositet, och att hon sätter på sig skorna hemma hos HS med baken mot väggen. Ändå låter hon honom oemotsagd bre ut sin vanliga matta av förskönande skitsnack.
Visst, HS är som många psykopater mycket "karismatisk", och lyckas ju - tydligen fortfarande - charma folk. Hans två partner-kvinnor är hjälpredor i detta, medskyldiga offer/bödlar i ett very very sick beroendeförhållande. De är både behjälpliga i hans övergrepp, och i att tvätta hans image. Med jämna mellanrum hittar de också något hjon som kallar sig journalist på grund av det blotta faktum att dess texter publiceras som hjälper till med denna imagetvätt. Detta demonstreras pinsamt väl i nya Rocky. Vilket ansvar tar redaktionen och Grelsson för om någon ung trasig kvinna därute litar på deras överslätande artikel och närmar sig HS och hans hemska sekt i tro att denna sockrade vrångbild är sann?
Groteskt oansvarigt och så jäkla taffligt.
Vad blir nästa artikel i serietidningen som riktar sig till alla sköna hipsters därute? En tête-à-tête om barnuppfostran med Helge Fossmo? Eller har "Rocky" så pass mycket journalistisk ryggrad att det blir en rejäl -kritisk- uppföljning med vidhängande ursäkt till Scheikes offer?
Tills vidare avstår jag Martin Kellermans alster med avsmak.
/Johan Berggren
onsdag 10 mars 2010
Minnena går inte att förinta
"En dag tog Eva och jag mod till oss och frågade blockäldsten om vi skulle få träffa våra föräldrar snart. /.../Hon tittade konstigt på oss. Hade vi förlorat förståndet?Träffa våra föräldrar? Hon pekade bort mot en byggnad med en hög skorsten. Den spydde varje dag ut illaluktande rök över lägret.
- Där! Ser ni röken? Där har ni era föräldrar."
Orden träffar riktigt hårt, skär igenom sinnena, skär igenom alla böcker jag läst om förintelsen,andra världskriget, filmer jag sett, artiklar, olika vittnesbörd. På nästa sida en mittuppslagsbild föreställande "utsorterade kvinnor och barn", på väg till gaskamrarna. Svartvit bild, inte den bästa papperskvaliteen. Där står dom, barnen i olika åldrar, kvinnorna i olika åldrar.
Magda Eggens har återigen berättat den nödvändiga historien om nazisternas förintelseläger. Hon har skrivit flera böcker i ämnet och fått många utmärkelser för sitt arbete mot främlingsfientlighet, bland annat med ett omfattande resande i skolor.
Magda Eggens upplevde själv som ung nazisternas förintelseläger. Hon och systern överlevde men resten av familjen mördades. Efter kriget kom hon som 20-åring till Gislaved, och flyttade sedan till Stockholm där hon är bosatt och forfarande verksam.
I den helt nyskrivna och precis utkomna "Jag måste berätta" (En bok för Alla)beskriver hon sitt dramatiska liv. Boken vänder sig till 12-åringar och äldre.
Den här boken kostar 75 kronor, och ja, jag tycker den borde vara obligatorisk i alla skolor. En historia som på ett enkelt och klart språk, inte sentimentalt, inte uppgivet, förmedlar något av det allra mörkaste vår historia känner.
Det märkligaste kanske är att Magda Eggens förmedlar hopp, en tro på att en ung generation är budbärare för framtidens mångfald.
Marianne Steinsaphir
- Där! Ser ni röken? Där har ni era föräldrar."
Orden träffar riktigt hårt, skär igenom sinnena, skär igenom alla böcker jag läst om förintelsen,andra världskriget, filmer jag sett, artiklar, olika vittnesbörd. På nästa sida en mittuppslagsbild föreställande "utsorterade kvinnor och barn", på väg till gaskamrarna. Svartvit bild, inte den bästa papperskvaliteen. Där står dom, barnen i olika åldrar, kvinnorna i olika åldrar.
Magda Eggens har återigen berättat den nödvändiga historien om nazisternas förintelseläger. Hon har skrivit flera böcker i ämnet och fått många utmärkelser för sitt arbete mot främlingsfientlighet, bland annat med ett omfattande resande i skolor.
Magda Eggens upplevde själv som ung nazisternas förintelseläger. Hon och systern överlevde men resten av familjen mördades. Efter kriget kom hon som 20-åring till Gislaved, och flyttade sedan till Stockholm där hon är bosatt och forfarande verksam.
I den helt nyskrivna och precis utkomna "Jag måste berätta" (En bok för Alla)beskriver hon sitt dramatiska liv. Boken vänder sig till 12-åringar och äldre.
Den här boken kostar 75 kronor, och ja, jag tycker den borde vara obligatorisk i alla skolor. En historia som på ett enkelt och klart språk, inte sentimentalt, inte uppgivet, förmedlar något av det allra mörkaste vår historia känner.
Det märkligaste kanske är att Magda Eggens förmedlar hopp, en tro på att en ung generation är budbärare för framtidens mångfald.
Marianne Steinsaphir
måndag 8 mars 2010
O-grattis på dagen, kvinnor!
Förtrycket är monumentalt. Globalt, lokalt, privat, offentligt, o s v. Du vet det, jag vet det. Det står om det på många ställen, ur många perspektiv. Ursäkta om jag skippar att beskriva det här nu. Har gått igenom att par tre för många 8 mars för att palla, faktiskt. Vill gå vidare. Otålig. Diskutera strategi, medel, praktiskt förändringsarbete. Hur jämställer man? På individnivå, på samhällssystemnivå – och ja, dessa två är ack så intimt sammanlindade som vore de ranelidska älskande.
En gång för länge sedan var det en ”manlig feministdag” på Kafé 44, minns inte om det var 8 mars, men minns att Stefan Villkatt höll i det, och talade. Och minns vad han sa från talarstolen, något som går igen hos feministiska män även idag, och som jag alltid stört mig på. Han sa att jo, han var feminist och tog sitt ansvar på massa sätt MEN att det ändå inte vara bra för han fick FÖRDELAR av detta, d v s BERÖM och GILLANDE från andra feminister, framförallt kvinnor, och detta var INTE bra det borde han INTE ha, för då blev det ju ÅTER bättre att vara man. Vi män skulle vara feminister men inte yvas över det, menade han (och många med honom), inte söka någon fördel i detta, bara det moraliskt rätta.
BLÄÄHÄÄÄ säger jag om den inställningen. Jäkla lutteranskt askes-trams. Varför ska man inte vara stolt och söka stöd och uppmuntran (och ge) för sina moraliska och politiska ställningstaganden? Varför ska det vara fel av andra likasinnade, kvinnor som män som vem som helst, att ”belöna” sådana som de tycker handlar och tänker bra och viktigt?
”Ja, bra att du är feminist och tar halva föräldraledigheten och socialist och köper Fair Trade och snålar på koldioxid och gömmer flyktingar men jag tänkte för det inte behandla dig ett DUGG BÄTTRE än den här moderata horköpande vapenhandlaren som skrockande berättar om sin hemmafru, det skulle ju innebära att du fick FÖRDELAR SOM MAN” ... eller?
Klart som fasen att man ska ha fördelar för att man tar feministisk ställning – av sina kamrater! Belöningar! Beröm! Stöd! Precis lika självklart som att de som INTE gör det ska ha nackdelar! Skäll! Gnäll! Spö!
Piska OCH morot, kamrater! Ett exempel, den så kallade jämställdhetsbonusen som nu finns i föräldraförsäkringen (och som jag och min medförälder just erhållit en nätt dusör ifrån) är naturligtvis helt rätt. Belöna! En liten piska på det bara – kvotera föräldraförsäkringen – så ska ni se på resultat.
Det andra jag ville höspla ur mig denna ambivalenta dag (minns en gammal skämtteckning: ”Klart du också ska ha en egen dag, gubben” säger en patriarkal vit man sittande i en fåtölj flankerad av en fru och en hund – till hunden) är det internationella läget. Kvinnor behandlas som andra – eller typ tredje – klassens medborgare – om ens medborgare, i stora delar av världen. Besökte just Tunisien där machismon och mansdominansen överallt – särskilt i det offentliga livet (såväl politik som gatuliv) är bedövande och bedrövande. Låt mig påpeka att det inte (bara) handlar om religion – även om de stora religionerna är systematiskt kvinnoförtryckande och nedvärderande, låt oss inte sticka under stol med det – utan om kultur. De sekulära tunisierna är nog så patriarkala som de mer religiösa. Dessutom kan man jämföra med Malaysia, ett ännu mer muslimskt land än Tunisien: där syns och verkar kvinnor i mycket större utsträckning i alla sorters offentlighet.
Det handlar också om modernitet och demokrati/hierarki. Ju mer hierarkiskt och ofritt ett samhälle, desto värre tenderar det att vara för kvinnor – i alla klasser. Med undantag. Som i Tunisien. Där finns en smal överklass/övre medelklass, främst i storstäderna, där de välbesuttna kvinnorna ofta är friare, d v s kan göra yrkeskarriär, inte klär sig muslimskt traditionellt – men är ändå givna en underordnad roll: ska vara ”kvinnliga” läs: våpiga, sätta familjen först etc. En snabb avstickarreflektion: vi reagerar starkt på slöja, huvudduk etc, men ta en koll på västerländska ”påbudet” om kvinnlig utstyrsel: kort kjol, snäv klänning, höga klackar, smink: handikappande kläder, döljande/maskerande attiraljer … ok skillnad på tvångsnivå, men annars hur frigörande är vårt ”kvinnomode”?
Globala läget, ja. En svaghet hos dagens feminism – liksom hos dagens vänster – är bristen på internationell solidaritet. Förlåt den säkerligen osmakliga eller vad vet jag liknelsen, men om de som behandlades som de gör idag i säg Tunisien då då, var svarta afrikaner och inte kvinnor, och de som hade det bättre, fick vara ute på gatan ensamma, sitta på caféer, vara politiker etc, var de mer ljushyllta, då skulle det nog kallas t ex APARTHEID och protester sanktioner och yada yada (och som sagt då är Tunisien ingen värsting i sammanhanget, låt mig nämna hela världens Bästa-Kompis-Land Saudiarabien med sin fina olja och sin förmedeltida kvinnobehandling) men nu råkar de förtryckta tunisierna vara KVINNOR och då: jaha jaha så synd men så har det alltid varit och ho hum är det inte 9 mars snart?
Denna brist har jag skrivit om förut. Internationell solidaritet och att genomskåda hur kvinnoförtryck sitter ihop med annat förtryck är A och O för att framgångsrikt och genomgripande bekämpa det globala patriarkala förtrycket. T ex visst spraya gärna ner porrifierande lookistiska H&M-annonser, men glöm för den skull inte bort, eller rättare sagt; hämta extra kraft i protesten hos, det faktum att de som tillverkar fotomodellernas spetstrosor är underbetalda (GROVT underbetalda) unga kvinnor i sweat shops i Kina.
(Några av världens skarpaste makroanalytiker, som Amartya Sen, har kartlagt hur kvinnomaktstärkande, demokrati och ökad välfärd hör intimt samman. Allt hänger ihop, det personliga är politiskt, och politiken påverkar individer.)
Vet inte var jag landar riktigt. Jo: maktanalys ger direkt vid handen att feminismen är ett av de stora frigörelseprojekten, som åstadkommit massor (en annan kliché som jag avskyr är att ”ingenting har hänt” – nähä så hundra års kamp har varit totalt verkningslös … varför då kämpa?) men också har massor kvar; både att försvara de segrar som gjorts (t ex aborträtten som angrips över hela världen, också i EU (se Polen), och för att fortsätta befrielsen. Men denna process hotar att avstanna om vi inte ser hur detta förtryck sitter ihop med andra, som det kapitalistiska, det odemokratiska, det nykoloniala och så vidare: med att stirra sig blind på antal styrelseplatser till exempel … visst kan vi befria några strata rika kvinnor delvis, som i Tunisien, men vilket otillfredsställande och halvarslat slutmål!?
Slutligen: inga gratulationer på kvinnodagen (som i många länder; en ros och slippa disken ikväll, 8 mars som en sorts andra mors dag) men ett solidariskt kampvrål: AVANTI! Vi har vunnit mycket mark, vi kan och ska vinna mycket mer.
/Johan Berggren
Förtrycket är monumentalt. Globalt, lokalt, privat, offentligt, o s v. Du vet det, jag vet det. Det står om det på många ställen, ur många perspektiv. Ursäkta om jag skippar att beskriva det här nu. Har gått igenom att par tre för många 8 mars för att palla, faktiskt. Vill gå vidare. Otålig. Diskutera strategi, medel, praktiskt förändringsarbete. Hur jämställer man? På individnivå, på samhällssystemnivå – och ja, dessa två är ack så intimt sammanlindade som vore de ranelidska älskande.
En gång för länge sedan var det en ”manlig feministdag” på Kafé 44, minns inte om det var 8 mars, men minns att Stefan Villkatt höll i det, och talade. Och minns vad han sa från talarstolen, något som går igen hos feministiska män även idag, och som jag alltid stört mig på. Han sa att jo, han var feminist och tog sitt ansvar på massa sätt MEN att det ändå inte vara bra för han fick FÖRDELAR av detta, d v s BERÖM och GILLANDE från andra feminister, framförallt kvinnor, och detta var INTE bra det borde han INTE ha, för då blev det ju ÅTER bättre att vara man. Vi män skulle vara feminister men inte yvas över det, menade han (och många med honom), inte söka någon fördel i detta, bara det moraliskt rätta.
BLÄÄHÄÄÄ säger jag om den inställningen. Jäkla lutteranskt askes-trams. Varför ska man inte vara stolt och söka stöd och uppmuntran (och ge) för sina moraliska och politiska ställningstaganden? Varför ska det vara fel av andra likasinnade, kvinnor som män som vem som helst, att ”belöna” sådana som de tycker handlar och tänker bra och viktigt?
”Ja, bra att du är feminist och tar halva föräldraledigheten och socialist och köper Fair Trade och snålar på koldioxid och gömmer flyktingar men jag tänkte för det inte behandla dig ett DUGG BÄTTRE än den här moderata horköpande vapenhandlaren som skrockande berättar om sin hemmafru, det skulle ju innebära att du fick FÖRDELAR SOM MAN” ... eller?
Klart som fasen att man ska ha fördelar för att man tar feministisk ställning – av sina kamrater! Belöningar! Beröm! Stöd! Precis lika självklart som att de som INTE gör det ska ha nackdelar! Skäll! Gnäll! Spö!
Piska OCH morot, kamrater! Ett exempel, den så kallade jämställdhetsbonusen som nu finns i föräldraförsäkringen (och som jag och min medförälder just erhållit en nätt dusör ifrån) är naturligtvis helt rätt. Belöna! En liten piska på det bara – kvotera föräldraförsäkringen – så ska ni se på resultat.
Det andra jag ville höspla ur mig denna ambivalenta dag (minns en gammal skämtteckning: ”Klart du också ska ha en egen dag, gubben” säger en patriarkal vit man sittande i en fåtölj flankerad av en fru och en hund – till hunden) är det internationella läget. Kvinnor behandlas som andra – eller typ tredje – klassens medborgare – om ens medborgare, i stora delar av världen. Besökte just Tunisien där machismon och mansdominansen överallt – särskilt i det offentliga livet (såväl politik som gatuliv) är bedövande och bedrövande. Låt mig påpeka att det inte (bara) handlar om religion – även om de stora religionerna är systematiskt kvinnoförtryckande och nedvärderande, låt oss inte sticka under stol med det – utan om kultur. De sekulära tunisierna är nog så patriarkala som de mer religiösa. Dessutom kan man jämföra med Malaysia, ett ännu mer muslimskt land än Tunisien: där syns och verkar kvinnor i mycket större utsträckning i alla sorters offentlighet.
Det handlar också om modernitet och demokrati/hierarki. Ju mer hierarkiskt och ofritt ett samhälle, desto värre tenderar det att vara för kvinnor – i alla klasser. Med undantag. Som i Tunisien. Där finns en smal överklass/övre medelklass, främst i storstäderna, där de välbesuttna kvinnorna ofta är friare, d v s kan göra yrkeskarriär, inte klär sig muslimskt traditionellt – men är ändå givna en underordnad roll: ska vara ”kvinnliga” läs: våpiga, sätta familjen först etc. En snabb avstickarreflektion: vi reagerar starkt på slöja, huvudduk etc, men ta en koll på västerländska ”påbudet” om kvinnlig utstyrsel: kort kjol, snäv klänning, höga klackar, smink: handikappande kläder, döljande/maskerande attiraljer … ok skillnad på tvångsnivå, men annars hur frigörande är vårt ”kvinnomode”?
Globala läget, ja. En svaghet hos dagens feminism – liksom hos dagens vänster – är bristen på internationell solidaritet. Förlåt den säkerligen osmakliga eller vad vet jag liknelsen, men om de som behandlades som de gör idag i säg Tunisien då då, var svarta afrikaner och inte kvinnor, och de som hade det bättre, fick vara ute på gatan ensamma, sitta på caféer, vara politiker etc, var de mer ljushyllta, då skulle det nog kallas t ex APARTHEID och protester sanktioner och yada yada (och som sagt då är Tunisien ingen värsting i sammanhanget, låt mig nämna hela världens Bästa-Kompis-Land Saudiarabien med sin fina olja och sin förmedeltida kvinnobehandling) men nu råkar de förtryckta tunisierna vara KVINNOR och då: jaha jaha så synd men så har det alltid varit och ho hum är det inte 9 mars snart?
Denna brist har jag skrivit om förut. Internationell solidaritet och att genomskåda hur kvinnoförtryck sitter ihop med annat förtryck är A och O för att framgångsrikt och genomgripande bekämpa det globala patriarkala förtrycket. T ex visst spraya gärna ner porrifierande lookistiska H&M-annonser, men glöm för den skull inte bort, eller rättare sagt; hämta extra kraft i protesten hos, det faktum att de som tillverkar fotomodellernas spetstrosor är underbetalda (GROVT underbetalda) unga kvinnor i sweat shops i Kina.
(Några av världens skarpaste makroanalytiker, som Amartya Sen, har kartlagt hur kvinnomaktstärkande, demokrati och ökad välfärd hör intimt samman. Allt hänger ihop, det personliga är politiskt, och politiken påverkar individer.)
Vet inte var jag landar riktigt. Jo: maktanalys ger direkt vid handen att feminismen är ett av de stora frigörelseprojekten, som åstadkommit massor (en annan kliché som jag avskyr är att ”ingenting har hänt” – nähä så hundra års kamp har varit totalt verkningslös … varför då kämpa?) men också har massor kvar; både att försvara de segrar som gjorts (t ex aborträtten som angrips över hela världen, också i EU (se Polen), och för att fortsätta befrielsen. Men denna process hotar att avstanna om vi inte ser hur detta förtryck sitter ihop med andra, som det kapitalistiska, det odemokratiska, det nykoloniala och så vidare: med att stirra sig blind på antal styrelseplatser till exempel … visst kan vi befria några strata rika kvinnor delvis, som i Tunisien, men vilket otillfredsställande och halvarslat slutmål!?
Slutligen: inga gratulationer på kvinnodagen (som i många länder; en ros och slippa disken ikväll, 8 mars som en sorts andra mors dag) men ett solidariskt kampvrål: AVANTI! Vi har vunnit mycket mark, vi kan och ska vinna mycket mer.
/Johan Berggren
onsdag 3 mars 2010
Skolbibliotek för alla
Så är äntligen skolbiblioteken på väg att baxas in i skollagen. En välkommen och mycket viktig reform. Ett skollagsförslag som ironiskt nog fått kritik av lagrådet för att det har så luddiga formuleringar att vissa rent av kan uppfattas som om de strider mot grundlagen. Det är naturligtvis inte bra alls, särskilt dåligt är det för skolbiblioteken, som redan, definitonsmässigt har en svajig position. Vad är egentligen ett skolbibliotek? Det tål att tänkas på, blötas och stötas.
Om lagförslaget tas i riksdagen så ska det vara genomfört 2011.
Samtliga skolor omfattas av lagförslaget, såväl friskolor som kommunala. I dag saknar cirka 250 000 elever skolbibliotek, eller en tredjedel av landets skolor. Bedrövligast är det i friskolorna men även kommunala skolor kan ha sparat in på sina skolbilbiotek.
När nu skolbiblioteken skrivs in skollagen blir rektor den som har ansvaret.Sedan blir det Skolinspektionens sak att att se till att skolorna uppfyller kraven, samt att tolka vad ett skolbibliotek är. Men det är helt uppenbart att det inte är några böcker i ett överblivet rum, utan en gemensam och viktig pedagogisk resurs.
Jag utgår från att det också ska finnas utbildade bibliotekarier på plats.
Regeringen räknar med att reformen kommer att kosta cirka 25 miljoner per år. Värt vartenda öre, tror jag.
Marianne Steinsaphir
Om lagförslaget tas i riksdagen så ska det vara genomfört 2011.
Samtliga skolor omfattas av lagförslaget, såväl friskolor som kommunala. I dag saknar cirka 250 000 elever skolbibliotek, eller en tredjedel av landets skolor. Bedrövligast är det i friskolorna men även kommunala skolor kan ha sparat in på sina skolbilbiotek.
När nu skolbiblioteken skrivs in skollagen blir rektor den som har ansvaret.Sedan blir det Skolinspektionens sak att att se till att skolorna uppfyller kraven, samt att tolka vad ett skolbibliotek är. Men det är helt uppenbart att det inte är några böcker i ett överblivet rum, utan en gemensam och viktig pedagogisk resurs.
Jag utgår från att det också ska finnas utbildade bibliotekarier på plats.
Regeringen räknar med att reformen kommer att kosta cirka 25 miljoner per år. Värt vartenda öre, tror jag.
Marianne Steinsaphir
tisdag 2 mars 2010
Obekväma sanningar
Gårdagens ABF-seminarium om de stora vinster som tas ut i vård och skola, var fullsatt och engagerat. Frånsett övervinsterna så var den stora frågan hur man når ut i media med "obekväma sanningar". Förklaringen vet vi, borgerliga media dominerar, men svaret...? Men man kan väl inte annat än beklaga att sossepressen i princip har lagt ner. Om moteld inte anläggs så kommer regeringen Reinfeldt att dundra på.
Redaktionen
Redaktionen
fredag 26 februari 2010
Litteraturpolitik för framtiden
Inhyst bland portfölj- och koffertmodeller, i ett kulturutredande som aldrig tycks ta slut, men på ett märkligt sätt ändå tycks sakna konkret vilja känns det rätt härligt att ta del av Författarförbundets Litteraturpolitiska plattform. Retorik är ersatt av konkret vilja. Här vill man bland mycket annat satsa på bibliotek i alla former, nå ut. Om det sen ska förpackas i koffertar, portföljer, necessärer, eller rent av i tygkassar går det nog att komma överens om. Men först måste man vilja något - och det vill Författarförbundet.
Marianne Steinsaphir
Marianne Steinsaphir
torsdag 25 februari 2010
Bibliotekarierna ska bokprata
Stockholms stadsbibliotek går från klarhet till klarhet. Nyligen meddelades i SVT:s regionala nyheter att bibliotekarierna slutar med bokprat i skolklasser. I stället ska lärarna få bokprat. Att som bibliotekarie avhända sig den direkta kontakten med barn och unga verkar, med förlov sagt, korttänkt; Ett skäl är naturligtvis att bibliotekarier förhoppningsvis har "bokpratskunskap", vilket borgar för kvalitet, som de borde direktförmedla och vidareutveckla; att skolklasser inte bara är bokpratslyssnare i dag utan också morgondagens läsare, biblioteksanvändare och lånare. Ytterligare ett viktigt skäl är att bibliotek, inklusive personal, är en positiv "frizon". Detta är omvittnat många gånger i olika undersökningar som en viktig del för trovärdigheten, och barn är inga undantag.
Att döma av rätt många undersökningar och artiklar verkar dessutom inte lärarna stå utan arbetsuppgifter, att de nu ska få ännu fler av en yrkeskår som rimligen borde se just bokprat som en av kärnverksamheterna, är beklagligt och obegripligt.
Marianne Steinsaphir
Att döma av rätt många undersökningar och artiklar verkar dessutom inte lärarna stå utan arbetsuppgifter, att de nu ska få ännu fler av en yrkeskår som rimligen borde se just bokprat som en av kärnverksamheterna, är beklagligt och obegripligt.
Marianne Steinsaphir
onsdag 24 februari 2010
Afrika och Kina, nykolonialism eller framtidsinvesteringar?
Till och med när spralliga nyliberaler drar sitt mantra "allt blir bättre och bättre hela tiden" brukar det komma ett snabbt "host ... förutom i Afrika då hm ja."
Men problemkontinenten kan mycket väl också vara framtidens vinnare, fick jag lära mig när jag i torsdags deltog i ett seminarium på ABF med rubriken "Kolonialismens nya ansikte och BRIC-länderna i Afrika". Det arrangerades av Solico, och jag och Daniel Berg var inbjudna tack vare vår artikel "Kolonialismens nya ansikte" i OM 6.09. Jag fick dessutom den något jobbiga - hann inte förbereda mig i mer än fem minuter - äran att vara moderator. Övriga inbjudna var André Hombessa, ambassadör för republiken Kongo, och Joe Frans, f.d. riksdagsledamot, ordförande i Forum Syd.
Det var fullt, kanske 60 personer i publiken, extra roligt för seminariet blev mycket bra. Daniel B och i viss mån jag pratade först, och då mest om Kina och arabstaternas så kallade land grabbing, det vill säga de uppköp av kolossala landområden för jordbruk som dessa nationer gör i Afrika. Ett förfarande som förstås också västbaserade storföretag sysslar med, och som har ökat enormt de senaste åren. Detta på grund av att Kina och länder som Saudiarabien har enorma reserver med USA-dollar - Kina för att de köper upp dollar för att hålla upp växelkursen för att hålla sina egna industrivaror billiga och därmed produktionen igång, arabländerna för att de sålt och säljer sin olja i dollar. När USA:s och världens finanser nu svajar, vill man gärna omsätta sina skakiga dollar i mer varaktiga värden, såsom jordbruksland. Detta är också något som arabländerna har mycket ont om, och Kina får allt mindre av, i takt som behovet ökar - storstäderna växer och sväljer odlingsarealer, samtidigt som dess invånare efterfrågar allt mer raffinerade matvaror - kött och mjölk istället för spannmål.
De stora landuppköpen i Afirka kan också ses som ett vikande förtroende för "globaliseringen" i marknadsliberal mening, framhöll Daniel Berg - som blivit mycket bra föreläsare sen han började på ekonomhistoriska institutionen i Stockholm - eftersom det betyder att staterna inte litar på den globala fria marknaden att förse dem med de matvaror de behöver. Istället säkrar man tillgången bilateralt.
Daniel liknade utvecklingen vid den senaste globaliserade perioden i historien 1870 cirka - 1914, och hur den havererade i resursgrabbande och sedan första världskriget.
Ambassadör Hombassa föreläste via en skicklig tolk, hans beläsenhet och pedagogiska anslag gick inte nämvärt förlorade. Han berättade om Kinas unika förhållande till Afrika: sedan 50-talets avkolonisering har Kina varit närvarande, med utsträckt hand. Redan i konferensen i Bandung 1955 grundlades kontakterna mellan det postkoloniala Afrika och Kina. Då handlade det om att Kina ville ha politiska vänner, för bland annat positionering gentemot Taiwan i FN.
Han påminde också att Europas roll som dominerande världsmakt är en parantes i den stora historien - det är Kina som är detta i normala fall - och på god väg att återställa detta tillstånd. Han drog upp linjerna för Kinas stora och konsekventa och långsiktiga engagemang i Afrika. Man köper inte bara upp land och råvarutillgång, man bygger infrastruktur också, vägar och järnvägar - som verkligen behövs. En av anledningarna till svält är att man inte kan flytta och förvara jordbruksprodukter på ett effektivt och adekvat vis.
Kina förser också afrikanerna med produkter, mycket billigare än de europeiska. Men, varnade han, afrikanerna är varse att Kinas generositet har en tendens att liksom återvänder till Kina, man är väl medvetena om att kinesernas investeringar görs för Kinas skull för ögonen. Att de använder nästan bara kineser till sina byggen är också ett stort problem - afrikaner behöver arbetstillfällen. Nu exporterar kineserna till och med straffångar att arbeta på sina afrikanska egendomar.
Något annat som kan vara ett problem, framhöll ambassadören, beroende på hur man ser det, är att kineserna inte lägger sig i politiken. De gör affärer med den som har makten, diktator eller demokratiskt vald ledare, ställer inga villkor på mänskliga rättigheter eller dylikt. De är i Afrika för att göra affärer - frågan är om afrikanska folken klarar att dra nytta av detta, potentialen finns onekligen, eller om man blir utnyttjad.
Framtiden är oviss - men man ska komma ihåg att Afrika är den yngsta kontinenten: hälften av invånarna är under 25 år. Det betyder att de har framtiden för sig: det demografiska åldrande problem som idag Väst och Japan brottas med, kommer Kina få på halsen runt 2030: då kan Afrika vara i sin demografiska blomma - om vi under detta årtionde kan få bukt med familjepolitiken.
Joe Frans fyllde på med djupa kunskaper och personliga erfarenheter av affärs- och medborgarliv i Afrika. Han framhöll det filosofisk-etiska problemet med att vara allmänt emot kineser som flyttar till Afrika - om man samtidigt tycker att afrikaner ska få kunna flytta till Europa. Han berättade också om varför kineserna är så framgångsrika och lockande för afrikanerna: en viktig faktor är att man vet vad man får. När EU föreslår en affär, kommer en delegation med 30 advokater och ett kontrakt på 100 sidor. Många gånger blir förhandlingssvaga afrikanska nationer överkörda och helt enkelt lurade. Kineserna kommer med en advokat och ett kontrakt på 2 sidor. Kineserna är raka, och dessutom extremt långsiktiga. I jämförelse med andra lånegivare, som exempelvis Världsbanken, är de mycket långfristiga, avbetalningarna är på 30 år istället för 5-7. Detta lockar naturligtvis makthavare.
På medborgarnivå är de billiga kinesiska varorna - som motorer och dylikt - ofta de enda vanliga afrikaner har råd med. Arbetstillfällen skapas - även om på sina håll lokala entreprenörer, som byggherrar i Namibia, är mycket upprörda över att bli utkonkurrerade av kinesiska företag.
Frans tillade att på storpoiitisk nivå har Kina lyckats med något som Afrikanska Unionen inte lyckats med på 40 år - samla alla de afrikanska statscheferna på en enda konferens - för 3 år sedan i Peking. För att göra den nya vågen av investeringar/uppköp i Afrika till något positivt för de vanliga afrikanerna efterlyste Frans framförallt ledarskap från afrikanskt håll: med svag ledning och lättkorrumperade administrationer får de afrikanska folken sällan fördel av de avtal som sluts.
Efter en timmes föredragande blev det kunniga publikinlägg, frågor och livlig diskussion.
Bland mycket som sades några saker som stannat i mitt huvud: Afrika är förstås perfekt för investeringar i solenergi, men europeer är mycket avvaktande om inte direkt avvisande till sådana projekt. En annan: i vissa fall kunde nog ett otroligt kostnadseffektivt bistånd till ett afrikanskt land vara en förhandlingsdelegation: 20 erfarna internationella affärsjurister som hjälpte till när Kina, Sydkorea, Saudiarabien - eller varför inte Lundin Oil eller Monsanto - kom med sina propåer om uppköp.
/Johan Berggren
tisdag 23 februari 2010
Slumpmässig kultur
Om man ser till mängden kulturutredningar så toppar denna regering. Välvilligt tolkas det givetvis som riktigt stort kulturintresse. En mera njugg tolkning är att man nu sätter ner foten och avskaffar målet att motverka ”kommersialismens negativa verkningar”, en gång för alla. Utredaren Chris Heister lämnade i tisdags över ännu en utredning till kulturministern. Föranledd av den stora Kulturutredningens så kallade portföljmodell, som i korthet går ut på att regionerna får egna pengar som sedan fördelas utan större inblandning från staten. Denna portföljmodell avskaffade i princip Kulturrådet.
I den nya utredningen, Spela samman (SOU 2010:11), får Kulturrådet upprättelse och utökad roll. Det betyder inte att regionerna får minskad betydelse i kultursverige, tvärtom ska det vara helt genomfört 2015. Skåne, Västra Götaland, Halland, Gotland och Norrbottens län börjar och redan i år föreslår utredningen att dessa län ska inleda en dialog med Kulturrådet. Landstingen ska upprätta regionala kulturplaner, utifrån dessa kulturplaner fattar sedan Kulturrådet beslut om huruvida det ska bli några pengar eller inte. Om ja, fördelas sedan statsbidraget till regional och, i förekommande fall, kommunal kulturverksamhet av landstinget. Känns dessvärre rätt slumpmäsigt, det gäller att bo på rätt plats med rätt politiker.
Utredaren betonar att ”armlängds avstånd” ska hållas, en god kulturpolitisk käpphäst som i princip innebär att politikerna inte ska lägga sig i de konstnärliga besluten, något som, i den nya utredningen, Kulturrådet borgar för.
Samtidigt, från en annan planet, höll jag på att skriva, betonar kulturministern: ”Kulturen tar också allt större plats i regionernas utveckling.” Att ”regionutveckling” går hand i hand med armlängds avstånd är ju inte helt säkert.
En komplikation som tidigare diskuterats är att det kräver rätt stor kunskap inom de enskilda landstingen för att föra fram en mångfacetterad kultur. Detta problem kvarstår – dålig kulturplan inga pengar. Alltså kan kompetensen behöva stärkas i en del regioner.
En ögonbrynshöjare i sammanhanget är att Stockholm inte exkluderas utan kommer att ingå i den samlade regionmodellen. Något som Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt (FP) är kritisk till.
Marianne Steinsaphir
I den nya utredningen, Spela samman (SOU 2010:11), får Kulturrådet upprättelse och utökad roll. Det betyder inte att regionerna får minskad betydelse i kultursverige, tvärtom ska det vara helt genomfört 2015. Skåne, Västra Götaland, Halland, Gotland och Norrbottens län börjar och redan i år föreslår utredningen att dessa län ska inleda en dialog med Kulturrådet. Landstingen ska upprätta regionala kulturplaner, utifrån dessa kulturplaner fattar sedan Kulturrådet beslut om huruvida det ska bli några pengar eller inte. Om ja, fördelas sedan statsbidraget till regional och, i förekommande fall, kommunal kulturverksamhet av landstinget. Känns dessvärre rätt slumpmäsigt, det gäller att bo på rätt plats med rätt politiker.
Utredaren betonar att ”armlängds avstånd” ska hållas, en god kulturpolitisk käpphäst som i princip innebär att politikerna inte ska lägga sig i de konstnärliga besluten, något som, i den nya utredningen, Kulturrådet borgar för.
Samtidigt, från en annan planet, höll jag på att skriva, betonar kulturministern: ”Kulturen tar också allt större plats i regionernas utveckling.” Att ”regionutveckling” går hand i hand med armlängds avstånd är ju inte helt säkert.
En komplikation som tidigare diskuterats är att det kräver rätt stor kunskap inom de enskilda landstingen för att föra fram en mångfacetterad kultur. Detta problem kvarstår – dålig kulturplan inga pengar. Alltså kan kompetensen behöva stärkas i en del regioner.
En ögonbrynshöjare i sammanhanget är att Stockholm inte exkluderas utan kommer att ingå i den samlade regionmodellen. Något som Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt (FP) är kritisk till.
Marianne Steinsaphir
Inte ok, Ewa Björling
Undrar om handelsminister Ewa Björling vet vad det står på regeringens egen hemsida om mänskliga rättigheter?
Det verkar inte så.
Annars skulle hon väl inte hjälpa det statliga svenska Rymdbolaget att kränga sin flygburna övervakningsteknik till Libyen så att landet lättare kan spåra flyktingar till havs.
I höstas reste Ewa Björling till Libyen med en stor handelsdelegation med svenska företag. En SVT-reporter följde dem i spåren för att se hur vår regering fick ihop det där med handel och mänskliga rättigheter.
Libyen har knappast gjort sig känt för en flyktingvänlig politik – de har till exempel aldrig undertecknat FN:s flyktingkonvention. Så om den svenska regeringen medverkar till försäljningen kränker faktiskt Sverige flyktingars mänskliga rättigheter, påpekar bland annat Amnesty. Rätten att söka asyl finns uttryckt i artikel 14 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och i EU-stadgan om mänskliga rättigheter – något som också står på den svenska regeringens hemsida.
Inte ok alltså, Ewa Björling.
De som missade det utmärkta reportaget av Stina Blomgren på SVT:s Korrespondenterna i början av februari kan se det igen på SVT Play.
Det verkar inte så.
Annars skulle hon väl inte hjälpa det statliga svenska Rymdbolaget att kränga sin flygburna övervakningsteknik till Libyen så att landet lättare kan spåra flyktingar till havs.
I höstas reste Ewa Björling till Libyen med en stor handelsdelegation med svenska företag. En SVT-reporter följde dem i spåren för att se hur vår regering fick ihop det där med handel och mänskliga rättigheter.
Libyen har knappast gjort sig känt för en flyktingvänlig politik – de har till exempel aldrig undertecknat FN:s flyktingkonvention. Så om den svenska regeringen medverkar till försäljningen kränker faktiskt Sverige flyktingars mänskliga rättigheter, påpekar bland annat Amnesty. Rätten att söka asyl finns uttryckt i artikel 14 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och i EU-stadgan om mänskliga rättigheter – något som också står på den svenska regeringens hemsida.
Inte ok alltså, Ewa Björling.
De som missade det utmärkta reportaget av Stina Blomgren på SVT:s Korrespondenterna i början av februari kan se det igen på SVT Play.
Annika Hallman
söndag 21 februari 2010
Barn i vår tid
"Klyftorna mellan dem som har och dem som är utanför har blivit mer och mer synliga". Nej, det är varken kulturministern eller Lars Ohly som säger detta. Det är Daniel Sachs, styrelseordförande i Gertrude och Ivar Philipsons stiftelse, tillika vd i invenstmentboloaget Proventus, som bl a håller Magasin 3 och Judiska Teatern under armarna (DN 21/2). Han uttalar sig apropå att stiftelsen nu ger fem miljoner till forskning och utbildning på temat "barn, kultur, integration". Rätt slant på rätt projekt och rätt analys. Tidigare har stiftelsen bland annat givit pengar till Livstycket i Tensta och Bokjuryn.
Allt är bra. Min stora förvåning gäller snarare att Kulturutredningen tilläts "glömma" barnen och integrationen.
Marianne Steinsaphir
Allt är bra. Min stora förvåning gäller snarare att Kulturutredningen tilläts "glömma" barnen och integrationen.
Marianne Steinsaphir
torsdag 18 februari 2010
Ta ton: Aaadjööö lilla fisk!
Vi lever i en tid av massdöd. Alltså rent biologiskt, det har funnits nåt halvdussin sådana perioder i livets långa historia. De har haft olika orsaker, som till exempel stora meteornedslag. Vår tids orsak är människan. Arter dör ut i rask takt sedan vi blev många, turborask sedan vi började använda fossila bränslen att boosta vår teknik med. Människopåverkad artdöd kan te sig på flera olika sätt, ofta är den en kombination av olika mänskliga aktiviteter. Miljöpåverkan är kanske den största: människan ändrar (förstör) en biotop så pass mycket att de livsnödvändiga förhållandena för en art försvinner. En annan är jakt. Vi har jagat och jagat och jagat. För mat. Jodå. Men mycket mer. Dels för status: en storjägare är nåt att vara - Buffalo Bill! Kapten Ahab! Hemingway!
Men det som gör jakten så skadlig sedan länge är att bytet går göra till en vara. Elfenbenet är värdefullare än guld. Noshörningshorn inbringar 100 gånger högre pris per viktenhet än Viagra, osv.
Den byte-vara som är hetast sedan länge lever dock - kanske inte så länge till - i haven. I-ländernas fiskeflottor får allt bättre instrument och verktyg, subventioneras kraftigt, samt att vi dessutom köper upp fiskerättigheter från fattiga länder. Överutnyttjande som normalen, regeln ger utrotning ganska snabbt. Facit finns utanför Newfoundland, sedan medeltiden - eller förstås sedan mycket längre - världens torskrikaste vatten, numera torsktomt, utfiskat, slut.
När forskarna slog larm om Newfoundland - vilket de gjorde - vad gjordes då? Försök till kvoter, begränsningar i fångsstorlek, skonsammare fångstverktygslagar, nånting sånt? Nej, man ökade antalet båtar, fiskfabriker etc för att "passa på" - den begynnande knappheten drev nämligen upp priset, så torskfisket hade aldrig varit lönsammare!
Samma onda cirkelresonemang drabbar idag tonfisken. På randen till utrotning på grund av alltför hårt fiske alltför länge, betingar den idag rena ädelstenspriserna - har aldrig varit mer lönsamt att fiska tonfisk! Så säg adjö till världshavens snabbaste firre, den torpedformade, fantastiska kungen av benfiskar! Just för att vi älskar den så mycket måste den utplånas! Snacka om kärleksbudskapet komplett perverterat. Men en sak kan man glädjas åt i historien: fisket är fritt. Aaah ... Frihet!
/Johan Berggren
onsdag 17 februari 2010
Miljardvinst i skola och vård
Oj, det blev en het debatt om miljardvinsterna inom vård och skola i Studio Ett, apropå artikel av Kent Werne i det helt nya numret av Ordfront magasin. Att det skatteplaneras bort stora vinster till skatteparadis, till exempel, det ville inte Tomas Idergard prata om.
Marianne Steinsaphir
Marianne Steinsaphir
Miljardvinster i vården
Kent Werne i Studio Ett i P1 i dag, med anledning av den avslöjande genomgången av de privata vårdbolagen han gör i det Ordfront magasin som just anlänt från trycket och snart landar hos alla medlemmar Det blir gamle Muf-ordförande och den på Timbro ansvarige för välfärdsfrågor Thomas Idergard och Ulla Andersson (V), ekonomisk/politisk talesperson. Det kan bli hur intressant och upprörande som helst, om hur och varför, och på vilket sätt man bör/ska/får ta ut vinst på skattemedel som avdelats till välfärd. Och det handlar om miljarder, och det handlar om skatteplanering, och det handlar om en osolidarisk välfärd där skolor,vårdbolag och riskkapitalister sitter i samma båt. I dag i Studio Ett 16.15.
Redaktionen
Redaktionen
tisdag 16 februari 2010
Blod och olja
I dag utkommer Kerstin Lundells bok "Affärer i blod och olja. Lundin Petroleum i Afrika". Det är inte oproblematiskt att Sverige har en utrikesminister som varit lobbyist åt oljefamiljen Lundin. "Somliga fläckar är svårare än andra att tvätta bort. Olja och blod hör till den kategorin", skriver Per Svensson i Sydsvenskan. I morgon är det utrikespolitisk debatt i riksdagen och Carl Bildt navigerar fram Sveriges utrikespolitiska kurs. Vi är nog många som uppmärksamt kommer att lyssna på vad han säger - och vad han inte säger.
Läs också Kerstin Lundells debattartikel i dagens Expressen.
Marianne Steinsaphir
Läs också Kerstin Lundells debattartikel i dagens Expressen.
Marianne Steinsaphir
måndag 15 februari 2010
Bokslut
Missa inte seminariet om Bokslut Reinfeldt ikväll kl 18.00 på ABF-huset i Stockholm!
Redaktionen
Redaktionen
Utveckla skolbiblioteken
Christer Nylander (FP), vice ordförande i kulturutskottet, oroas med rätta över att "framför allt unga killar läser mindre skönlitteratur", Aftonbladet debatt. Han är också bekymrad över att det finns tydliga sociala skillnader i läsandet. Samlad forskning har otaliga gånger visat att läsning förbättrar såväl skolresultat som den språkliga utvecklingen. Däremot visar ingen forskning, veterligt, att läsaren också blir en bättre människa. Men det vore en bra bonus.
Christer Nylander resonerar klokt och jag stödjer helhjärtat hans uppfattning om läsningens positiva effekter, också för demokratiutvecklingen. Han föreslår en rad åtgärder av vilka idén om en litterär kanon i skolan känns minst viktig och tillsättandet av en bred utredning om bokens och läsningens ställning mest viktig. Han skriver: "...hur man ökar intresset för läsning, hur författarnas situation kan förbättras, hur kvalitetslitteraturen får bättre spridning och hur skönlitteratur får en mer naturlig plats i skolans undervisning". Det är bra! Ganska ofta har Folkpartiet vettiga åsikter om kultur och litteratur. Frågan är bara varför man inte genomför sin politik när man är i regeringsställning? Visserligen är skola, skolbibliotek och folkbibliotek kommunala. Men lite konstigt blir det allt att vice ordförande i kulturutskottet i en regering där partikamraten är utbildningsminister föreslår och debatterar som var man i opposition. Vad hindrar folkpartiet att så här i elfte timmen, dessutom efter en hel Kulturutredning, genomföra förslagen?
Ett bra exempel är förslaget till ny skollag, alla skolor ska ha ett bibliotek. Utbildingsminister Jan Björklund har gissningsvis varit pådrivande. Men det blir ett halvfärdigt förslag om ingenting sägs om vad ett skolbibliotek ska vara. Sätt styrka bakom orden och våga tala om kvalitet och utbildade bibliotekarier, lagstiftning. Ett skolbibliotek är en resurs och läsande barn och unga en ännu större resurs.
Marianne Steinsaphir
Christer Nylander resonerar klokt och jag stödjer helhjärtat hans uppfattning om läsningens positiva effekter, också för demokratiutvecklingen. Han föreslår en rad åtgärder av vilka idén om en litterär kanon i skolan känns minst viktig och tillsättandet av en bred utredning om bokens och läsningens ställning mest viktig. Han skriver: "...hur man ökar intresset för läsning, hur författarnas situation kan förbättras, hur kvalitetslitteraturen får bättre spridning och hur skönlitteratur får en mer naturlig plats i skolans undervisning". Det är bra! Ganska ofta har Folkpartiet vettiga åsikter om kultur och litteratur. Frågan är bara varför man inte genomför sin politik när man är i regeringsställning? Visserligen är skola, skolbibliotek och folkbibliotek kommunala. Men lite konstigt blir det allt att vice ordförande i kulturutskottet i en regering där partikamraten är utbildningsminister föreslår och debatterar som var man i opposition. Vad hindrar folkpartiet att så här i elfte timmen, dessutom efter en hel Kulturutredning, genomföra förslagen?
Ett bra exempel är förslaget till ny skollag, alla skolor ska ha ett bibliotek. Utbildingsminister Jan Björklund har gissningsvis varit pådrivande. Men det blir ett halvfärdigt förslag om ingenting sägs om vad ett skolbibliotek ska vara. Sätt styrka bakom orden och våga tala om kvalitet och utbildade bibliotekarier, lagstiftning. Ett skolbibliotek är en resurs och läsande barn och unga en ännu större resurs.
Marianne Steinsaphir
OLM och Ivar Lo-Johansson
"...Ivar Lo-Johansson citeras i en artikel: "För att förändra samhället är litteraturen den mest effektiva av alla konstarter." OLM håller den gamla drömmen levande." (Jenny Tunedal i Aftonbladet)
Beställ Ordfronts litterära magasin du med!
Beställ Ordfronts litterära magasin du med!
söndag 14 februari 2010
Barnkorståget
Så genialt av Orionteatern att spela Brechts Barnkorståget direkt efter Mor Courage. 150 "riktiga" barn framför den svåra texten om "Polen trettionio / ..../ Bland brinnande husruiner barnens föräldrar försvann..." Vad kan det bli annat än starkt. Och en påminnelse om hur teater kan spelas i en tid som, konstigt nog, behöver ständig påminnelse. Mor Courage, hon köpslår och förlorar sina barn och sin själ. Någon gång rycker hon till inför ondskan men annars är det business as usual. Hon är inte något undantag - då eller nu. Och barnen är inte heller några undantag - då eller nu.
För detta förtjänar Orionteatern en riktigt stor kulturbonus från Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt (FP), som ju gillar bonusar. Varför inte dela ut den under Stockholms Kulturnatt för att markera att det inte är kulturskymning.
Marianne Steinsaphir
För detta förtjänar Orionteatern en riktigt stor kulturbonus från Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt (FP), som ju gillar bonusar. Varför inte dela ut den under Stockholms Kulturnatt för att markera att det inte är kulturskymning.
Marianne Steinsaphir
torsdag 11 februari 2010
Fattigdom i Diplo nr 6
Snacka om simultankapacitet här på Ordfront magasin. Samtidigt som nya numret av magasinet är på tryck så är också nr 6 av svenska Le Monde Diplomatique på väg ut till läsare i Sverige och Finland. Temat är fattigdom – ett ämne som vi anser har fått alltför lite utrymme i den nordiska samhällsdebatten. Vi inleder med en text av nationalekonomen John Kenneth Galbraith där han går igenom olika metoder som man genom historien har använt sig av för att ”radera” fattigdomen från samvetet. Jean-Pierre Séréni skriver om hur den skandinaviska modellen just nu faller sönder i småbitar i Danmark och Ramine Motamed-Nejad skriver om rikedom och fattigdom i Iran. Bland mycket annat!
Annika Hallman
Le Monde Diplomatiques hemsida
Annika Hallman
Le Monde Diplomatiques hemsida
När blir kulturen en valfråga?
Nej, inte blir kulturen en valfråga. Läs här vad partierna tycker om scenkonsten i tidningen http://nummer.se/Vad skulle striden gälla? för eller emot portföljmodellen, det vill säga det utökade regionala ansvaret på bekostnad av statliga kriterier, för eller emot kvalitet? Här sitter politikerna i en klämma - vilken politiker vågar stöta sig med Regionen, nu nästa lika helig som Kommunen med sitt kommunala självstyre. Kultur och näringsliv, kultur och turism, kulturentreprenad, det hänger ihop. Ty sådan är den nya tidens kultur, den ska helst vara nyttopräglad. Allra helst generera pengar och tillväxt. Halleluja! Efter kulturutredningen är nu tystnaden i kulturfrågor på nationell nivå i det närmaste bedövande.
Marianne Steinsaphir
Marianne Steinsaphir
onsdag 10 februari 2010
Stockholmskultur med förhinder
Tänk om Stockholm haft ett kunnigt och engagerat kulturborgarråd. Och inte en vindflöjel. Madeleine Sjöstedt (FP) hoppar omkring, nosande på den ena frågan efter den andra. Kulturbonus är hon särskilt förtjust, mest kommersiell vinner, bibliotek gillar hon också, särskilt om det går att lägga stora fik i små lokaler, som på Hornstull. Riktigt dåligt gick det där emot när det gäller det anrika Stadsbiblioteket, ritat av Gunnar Asplund och invigt 1928. Det skulle få en tillbyggnad, den kritiserades svårt av de flesta, droppen blev kritiken från världsberömda arkitekter. Det fick borgarrådet att dra öronen åt sig och diskret meddela på sin blogg att det inte bidde någon tillbyggnad, budgeten skulle överskridas var den genonmskinliga förklaringen som väl ingen trodde på. Här kan du läsa: http://madeleinesjostedt.wordpress.com/tag/stadsbiblioteket/
Många mille försvann i onödan. Och Sjöstedts trovärdighet blev ännu sämre.
Det är knepigt med ett borgarråd i Sveriges största stad som hanterar kulturfråggor så illa och oövertänkt. Man behöver inte dela hennes politiska uppfattning, men man kan verkligen kräva både kunskap och kontinuitet. Ad hoc-lösningar brukar för det mesta vara kontraproduktiva.
Marianne Steinsaphir
Många mille försvann i onödan. Och Sjöstedts trovärdighet blev ännu sämre.
Det är knepigt med ett borgarråd i Sveriges största stad som hanterar kulturfråggor så illa och oövertänkt. Man behöver inte dela hennes politiska uppfattning, men man kan verkligen kräva både kunskap och kontinuitet. Ad hoc-lösningar brukar för det mesta vara kontraproduktiva.
Marianne Steinsaphir
tisdag 9 februari 2010
Nummer ETT på väg!
Nu har vi lämnat Ordfront magasin NUMMER ETT 2010. Aaah känns fint att veta att ett kanonnummer är på väg. Med sånt som:
- Privata vårdbolag watch out, Ordfront's been looking your way ... Upprörande och avslöjande KANONMATERIAL trycks just IDAG i Vimmerby ... (tryckeriet ligger där.)
Dessutom, får man kanske fresta med ...
- Carl-Michael Edenborg besöker den Israeliska FREDSRÖRELSEN: en splittrad, modig, lätt håglös och delvis mycket radikal rörelse, med allt ifrån arméveteraner till queeranarkister.
- Vi analyserar Reinfeldts "kuppförsök" under Klimatkonferensen i Köpenhamn - ambitiöst eller cyniskt? Misslyckat hur som helst - och vi spår klimatrörelsens RADIKALISERING i detta misslyckandes spår.
- Göran GREIDER skriver om sitt liv som VÄNSTER i exklusivt förhandsutdrag ur hans kommande bok!
- Vi går på FRI och radikal teater i GÖTEBORG.
- Vi odlar MORÖTTER i DETROIT.
Bland mycket annat!
I din brevlåda den 18 februari! För du är väl medlem? Annars blir du det lätt med ett par tre klick här på hemsidan ...
Ursäkta om jag uttrycker mig lite som ett gäng statusrader på Facebook staplade på varandra. Blir lätt så när man är entusiastisk ... eller om det bara är ett tidens tecken.
/Johan Berggren
- Privata vårdbolag watch out, Ordfront's been looking your way ... Upprörande och avslöjande KANONMATERIAL trycks just IDAG i Vimmerby ... (tryckeriet ligger där.)
Dessutom, får man kanske fresta med ...
- Carl-Michael Edenborg besöker den Israeliska FREDSRÖRELSEN: en splittrad, modig, lätt håglös och delvis mycket radikal rörelse, med allt ifrån arméveteraner till queeranarkister.
- Vi analyserar Reinfeldts "kuppförsök" under Klimatkonferensen i Köpenhamn - ambitiöst eller cyniskt? Misslyckat hur som helst - och vi spår klimatrörelsens RADIKALISERING i detta misslyckandes spår.
- Göran GREIDER skriver om sitt liv som VÄNSTER i exklusivt förhandsutdrag ur hans kommande bok!
- Vi går på FRI och radikal teater i GÖTEBORG.
- Vi odlar MORÖTTER i DETROIT.
Bland mycket annat!
I din brevlåda den 18 februari! För du är väl medlem? Annars blir du det lätt med ett par tre klick här på hemsidan ...
Ursäkta om jag uttrycker mig lite som ett gäng statusrader på Facebook staplade på varandra. Blir lätt så när man är entusiastisk ... eller om det bara är ett tidens tecken.
/Johan Berggren
Bibliotek som livräddare
Det är inte bakåtsträvande att älska biblioteken för att det finns mycket böcker. Det är inte baktåtsträvande att krama biblioteken med alla sina filialer, stora och små, och för stora och små, skolbibliotek, stadsdelsbibliotek, barnbibliotek. Det är inte ens bakåtsträvande att inte gilla entreprenad och alltför brutala förändringar. Det är inte baktåtsträvande att hävda att biblotek förändrar(t) människor liv.
Därför publicerar Ordfront magasin sanna bibliotekshistorier. Följ oss fram till valet. Och se det gärna som ett ställningstagande.
Senast skrev vi om bibliotek i Ordfronts litterära magasin 2009 http://www.ordfront.se/www.ordfront.se/Ordfrontmagasin/Innehall/Ordfrontmagasin%207_09.aspx
Därför publicerar Ordfront magasin sanna bibliotekshistorier. Följ oss fram till valet. Och se det gärna som ett ställningstagande.
Senast skrev vi om bibliotek i Ordfronts litterära magasin 2009 http://www.ordfront.se/www.ordfront.se/Ordfrontmagasin/Innehall/Ordfrontmagasin%207_09.aspx
måndag 8 februari 2010
KD:s politik
Politiken bakom Hägglunds utspelKd:s partiledare Göran Hägglund är på bettet. På DN Debatt i helgen (den 7 februari) gör han stor sak av att Miljöpartiets Peter Eriksson inte riktigt kunde förklara fördelarna med en individualiserad föräldraförsäkring i SVT-programmet Agendas partiledardebatt för någon vecka sedan. Det handlar, som vanligt när det gäller kd, om favoritämnet: föräldrar vet bäst själva hur de ska ta hand om sina barn, staten ska inte lägga sig i. Göran Hägglund varnar för den ”kvoteringsoffensiv i svenskt samhällsliv” som väntar om de rödgröna vinner valet.
Hans kulturkamp mot den så kallade radikala elitvänstern fortsätter alltså. Liksom ivern att lyfta fram det han kallar klyftan mellan folk och elit i Sverige: ”hela tiden är det vanliga människor som får sina rättigheter och valmöjligheter åsidosatta och sina egna livsval ifrågasatta”.
Men vilka är alla dessa vanliga människor? Hur många är de? Om Göran Hägglund skulle se sig om i Sverige så skulle han upptäcka att det inte är särskilt många föräldrar som har utnyttjat kd:s så omhuldade vårdnadsbidrag, vilket antagligen är det som åsyftas här. De flesta föräldrar vill ha dagis för sina barn från runt 1,5 års ålder. Så varför denna retorik? Vill Göran Hägglund slopa pappamånaderna? Särbeskattningen? Jämställdhetsbonusen? Det vore intressant att veta.
Annika Hallman
Om du vill läsa mer om vad Kd:s politik och Göran Hägglunds utspel om ”verklighetens folk” egentligen står för kan jag varmt rekommendera Jan-Erik Petterssons artikel ”Rättning höger!” i Ordfront magasin nr 6/2009!
Inte medhårs
Ordfront magasin fortsätter undersöka den urartade välfärden. Missa inte. Ingen stryks medhårs.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
